Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 3) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Hans glättighet blev alltmera diabolisk, hans gäster alltmera modstulna. Så småningom övergick de helt till teckenspråket och herr Markurell talade ensam. Han lämnade dagens text och berättade skämtsamma anekdoter, samma historier, som roat de båda kvinnorna. Wadköpings borgare drog pliktskyldigast på smilbanden, men de drog dem nedåt. Herr Markurell tog av sig rocken, lade en servett över armen och betjänade i egen person sina gäster. Han gick så l... |