Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 7) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han höll ju av dig! I trots av att han visste! Det hade varit någonting för dig, stackars lilla Markurell, att gå omkring och yvas över. Ty den som har högmod i sin själ, finner ofta besynnerliga anledningar att yvas. Så berättas det om hjorten, att den är stoltare än alla andra djur i skogen. Och varför? Därför att den har så vackra horn!
Herr Markurell flinade till - ett troligen nästan medvetslöst grin, ty det är inte troligt att han kän... |