Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...sjuklingen inte fyllt fem.) Ibland åter studsade fru Markurell tillbaka för en ilsken väsning nyckelhålet: Hör nu hon där, packa sig i säng!
Slutligen en morgon i dagbräckningen raglade herr Markurell in sängkammaren och kastade sig framstupa över bädden, så handlöst att han stötte sitt huvud hårt i hustruns sida. Fru Markurell flög upp. Vad stod på? Med ansiktet begravet i bolstern brast herr Markurell i gråt, en naturlig följd av så många vaknätter. Jag har dräpt honom, sa han. Jag har dräp... |