Från: Kallocain (Tolfte kapitlet) av Karin Boye ...Jag var ganska viss på att fanns det någon musik alls i de där tecknen - det kunde ju lika gärna vara bluff alltihop - så måste det vara en primitiv och barbarisk musik. Ändå hade jag en nästan vild längtan efter att få höra dem tydas en gång - en dum dröm, som väl aldrig skulle gå i fullbordan, varken för mig eller för någon annan. Och även om den hade gjort det - i en samling marscher kan det ju o... |