Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 4) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...För det ska vara värdinna om det ska vara fint. Men maten är halva födan och nu gå vi med gud.
Han satte sig i marsch ned mot staden.
Wadköpings småborgare följde honom ut på verandan, sävliga, dåsiga, dystra som vintersömniga bin. Sedan de förvridit sina ansikten på tre eller fyra olika sätt, utstött lika många suckar, gäspat, snutit sig och harklat, gnidit sina ben och armar, lämnade de Kupan och styrde kurs efter visen.
Sålunda nalkades herr Markurell staden, tyst och... |