Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Orörlig, vaxgul, till synes livlös. Kring henne stod släkt och vänner, landshövdingen, översten, överstinnan, Carl-Henrik, fröken Linder. Och med det skäggiga huvudet hårt tryckt mot hennes blottade barm, stadsläkare doktor Rygell. Sedan han lyssnat och sedan han känt på pulsen och skjutit tillbaka ögonlocken, sa han några ord som minna om ett bibelställe:
Hon är inte död. Hon sover.
Skrev digitalis, omfamnades av den beskedliga över... |