Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han tog händerna från ansiktet, torkade ögonen, snöt sig, slog mjällen från kragen, drog ned västen, som åkt upp ända under hakan. Han kände uret i västfickan, halade tankspritt fram det, öppnade boetten, studsade:
Fyra! viskade han och spärrade upp sina blinkande ögon. Minsann har hon inte blivit fyra. Och jag som skulle ha tänkt på gossen klockan tre. Nu har han haft Blidberg i gnosticismen. Undras hur det har gått?
Han skakade bekymrad ... |