Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Men säg åt mig när Louis kommer hem. Vi äter middag tillsammans - lite festligt, eller hur? Det är onödigt att förbittra just den här dagen för honom.
Fru de Lorche nickade stumt samtycke. Hon beundrade sin mans kallblodighet. Och hur bräcklig och barnslig hon än kunde te sig, kände hon, att hon själv skulle kunna ge prov på samma karaktärsstyrka. Hon hade fattat sitt beslut. Ett nyckfullt, oförståndigt, orimligt beslut, ty hon var nyckfull, oförståndig, orimlig. Hon ville lämna ... |