Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 4) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Herr Markurells diaboliska hjärta skrattade av fröjd, hans hand darrade. Skål, mumlade han, skål, skål. Den skäggige tömde sitt andra glas och lät det långsamt sjunka. Herr Markurell stod med buteljen i beredskap, slog i. Professorn betraktade honom med en frånvarande och på samma gång eftertänksam blick, som började besvära herr Markurell.
Slutligen sa han:
När jag nu ser närmre på herrn, så förstår jag, att jag måste ha begått ett mi... |