Från: Kallocain (Nittonde kapitlet) av Karin Boye ...hade varit min mening att höra på föredraget, men det gick dåligt. Gång på gång tog jag inre spjärn för att samla mig, och gång på gång lyckades jag följa några satser. Så mycket minns jag, att det handlade om statslivets utveckling från den primitivaste splittring, där de enskilda, var för sig ett ensamt centrum, levde i ständig osäkerhet - osäkerhet gentemot naturens makter och osäkerhet gentemot andra likadana ensamma centra - och till den färdiga Staten, som var de enskildas enda mening ... |