Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Vad som än pratas.
Å, kors i jisse namn vad här är hett! pustade hon, grep hårt i fönsterbrädet och reste sig. Jag tror jag får ta på mig något lättare. Fast det säger jag Markurell, att jag kommer inte att sitta bakom disken i kväll. Det håller jag mig för god till. Och aldrig mer! För om du också inte aktar mig, så ska du väl inte låta Johans mor vara som en piga? Si, det har alltid förundrat mig att du inte haft någon aktning för Johans mor. Fast du är så galen... |