Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Hans ställning förändrades, han själv förblev densamme. Han visade inte uppkomlingens rädsla för enkla vanor. Alltjämt stack han kniven djärvt i mun, alltjämt torkade han sina stekflottiga läppar med handens baksida, alltjämt rev han sin rävröda krans med sorgkantade naglar. Fru de Lorche kallade honom rätt och slätt Markurell och gav honom små uppdrag för det de Lorcheska kökets rä... |