Från: Kallocain (Tolfte kapitlet) av Karin Boye ...Sådant kallar jag en djungel, men inte kultur.
- Jag också, instämde Rissen allvarligt. Och ändå, ändå - - kan man inte tänka sig en källåder, en underjordisk, sinande, förbisedd, som bröt i dagen också i djungeln?
- Kultur är statsliv, svarade jag kort. Men hans ord satte min fantasi i rörelse. Där satt jag lutad över protokollet och inbillade mig att jag satt där som ett slags kontrollör och dömande kritiker. I själva verket sökte min giriga fanta... |