Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 7) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Här har han gått och kallat mig gubbe och domderat och orerat och befallt, precis som om jag varit hans far. Och för var gång han lirkat av mig en femtilapp så har han väl tyckt att jag var ett riktigt rart kräk att ha ståendes. Att ha ståendes som en har en ko. Han brukar vara så kvick att... |