Från: Robotarnas Gud (Kap 6) av Elfred Berggren ...
När man möter en vän igen, tänker man inte på, att det bara är minnet av honom, som är stenen i forsen, att han under tiden har drivit lika långt med strömmen som man själv.
Därför är den vän, man möter, en helt annan än den, man väntade att möta. Och i början urartar det hela till en kurragömmalek, där man springer och letar efter de gamla kända dragen bakom nya, som komm... |