Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Johannes stod på en dryg meters avstånd från Maria, och det hela var förtjusande, korrekt och behagligt. Herr Markurells vrål och klapphusapplåder hade man för länge sen vant sig vid.
De följande veckorna drunknade i julstöket, men då det förnäma Wadköping dagen efter trettondagen återtog sina regelbundna middagspromenader, kunde ingen människa undgå att se, uppmärksamma, ana och förstå. För första gången på sju år (enilgt andra källor åtta) uppträdd... |