Från: Robotarnas Gud (Kap 14) av Elfred Berggren ...särskilt påfallande i William Shakespeares sätt att närma sig, och likväl fick jag en plötslig vision av, vad jag en gång sett på laboratoriet: en robot, som låter sin järnklubba till hand drabba ned så hårt på ett bord, att det blir djupa märken i eken, och jag tror jag skrek högt: - Tore, akta dig! men det var för sent, slaget kom så blixtsnabbt på den oskyddade hjässan, att jag knappt kunde urskilja armens rörelse och så hårt, att den dova dunken måtte ha hörts på långt håll.
Hjärnan arbe... |