Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Människans mångfald) av Karin Boye ...
Må inte en av de många
få bli oss övermäktig,
vore hon än av himlens släkt
och lyste hon än så präktig.
I oss är en mångfald levande.
Mot enheten famlar den.
Vi föddes att vara ett brännglas,
som fångar och samlar den.
Stor är människans strävan,
stora de mål hon satt -
men mycket större är människan själv
med rötter i alltets natt.
Så giv, att vi skyddar ett hemligt... |