Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Möjligen var denna egenskap ett övermått av fantasi och i så fall var den ödesdiger. I Wadköping finns inte rum, inte tid, inte användning, inte ens någon anständig förevändning för fantasi. Carl-Magnus hade gjort klokt i att exportera varan. Och på sätt och vis gjorde han det. Hela Wadköping visste, att häradshövdingens affärsverksamhet till stor del var förlagd till orter med mera fantastiska förhållanden, Stockholm, Göteborg, ja, till själva utlandet. I den mån det va... |