| aWordlist.com i mobilen | |
|   |
får4 träffar i huvud-listan:
5 alternativ:
0 översättningar ligger på förslag:
Kolla synonymer för får på Ordord.se
Ett tips från mig (Dagge):
Har du släkt, vänner och kolleger du vill samarbeta med på ett enkelt sätt? Dropbox kan vara lösningen för dig!
Dropbox installerar en "magisk" mapp på din dator. Det du lägger i den mappen blir sedan automatiskt åtkomligt från andra datorer (och vissa telefoner) som du också har Dropbox installerat på - antingen via det lokala nätverket eller via Internet.
Jag har Dropbox installerat på min hemdator och min jobbdator. Det jag lägger i mappen på hemdatorn ligger också i mappen på jobbdatorn när jag sätter mig där. Och det jag lägger i mappen på jobbdatorn ligger i mappen på hemdatorn när jag kommer hem...
Smidigare än både mejl och USB-minnen!
Men Dropbox kan mer än så. Jag kan skapa en vidunderlig undermapp i den magiska Dropbox-mappen. Den kan jag sedan dela med vem eller vilka jag vill. De behöver inte ens ha Dropbox installerat på sin dator. De kan nå den delade mappen via webben... Men det blir självklart mycket smidigare om man har sin egen Dropbox på datorn. Alla som har Dropbox installerat och är med och delar en mapp har den mappen i sin Dropbox-mapp.
Alla som delar mappen kan lägga filer i den och jobba vidare med det delade materialet från sina datorer. Så om du lägger ett dokument eller en bild i mappen kommer detn att dyka upp i alla andra medarbetares mappar. Och sitter man inte vid sin egen dator kan man nå mappen och dokumenten via sitt Dropbox-konto på webben.
Vill du bara publicera eller leverera en enstaka fil kan du lägga den i en specialmapp som heter Public. Då får den en hemlig Internetadress som du skickar till den eller de som du vill ska ha dokumentet. Jag brukar packa flera bilder som ska levereras till kund i en zip-fil och skickar sedan länken till kunden. Smidigare än både mejl och FTP. Mejlen klarar ju ofta inte stora filer och FTP är det inte så många som begriper sig på men att klicka på en länk i ett mejl klarar nästan alla...
När det gäller bilder finns ytterligare en liten feature värd att nämna. I Dropboxmappen finns en mapp som heter Photos.
Skapa en undermapp i den och lägg lite bilder däri. Nu har du ett enkelt webbgalleri (med samma namn som undermappen). Mejla galleri-länken till vem eller vilka du vill.
Lätt som en plätt!
Att dela enstaka filer eller hela mappar med sig själv eller andra är inte svårare än att flytta eller kopiera en fil från en mapp till en annan. Lika enkelt är det att bygga upp ett bildgalleri på nätet. Skapa en undermapp och lägg bilder direkt i den eller i olika undermappar i undermappen... Och du kan enkelt ta bort eller lägga i fler bilder eller mappar med bilder efterhand... Du bara droppar dem i din mapp på datorn. Du slipper drittla med olika inlogg och olika webgränssnitt för att ladda upp bilder på diverse webbkonton.
Och har man inte så himla stora utrymmeskrav så klarar man sig gott med deras gratistjänst (2GB till att börja med - man kan få ett par GB till gratis om man skaffar fler användare och delar mappar med andra). Behöver man mer finns det att köpa…
Se filmen om hur Dropbox funkar och skaffa din egen Dropbox här!
Nedan visas bilder från DagsBild.se som kan sättas i samband med det ord (eller den söksträng) som du angett. Ordet (eller söksträngen) förekommer i beskrivningen av bilden (antingen som bildtext eller som ett nyckelord). Det betyder inte att bilden föreställer exakt det du söker men det kan ge en fingervisning om hur ordet används. Klicka på bilden för att se beskrivningen...
| 1 bild från DagsBild.se matchar får | SORTERING: BildID Bildtitel Datering [-] |
| |||||||||||
| |||||||||||
| |||||||||||
![[Klicka för större bild.]
Skylt (Lervik) - "Kajplatsen får ej Blockeras".
Lervik - Blå Jungfrun. Skylten är en uppmaning från rederierna och Domänverket. Familjeutflykt till Blå Jungfrun i Kalmarsund med personalföreningen på OKG. Detta blev mitt första publiserade reportage (i personaltidningen).
---
Nyckelord:
bergshäll, dunge, gråväder, häll, klippa, klipphäll, klippor, Lervik, skylt, träskylt, uppmaning, urberg
---
Kategorier:
[BILDTYP - a - reportage][BILDTYP - motiv - landskap][BILDTYP - motiv - objekt][BILDTYP - vy - översiktsbild][PLATS - Oskarshamn - Blå Jungfrun][TEKNIK - 35mm film][TEKNIK - analog][TEKNIK - svart-vit][TEMAN - Blå Jungfrun 1985][TEMAN - Min ungdoms bilder]
---
Fotograf: Dag Andersson/DagsBild.se - 1985
BildID: 1A055-03](../../bilder/125pix/1A055-03.jpg)
"får" - 59 exempel från den litterära världen.
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Odyssevs vid masten) av Karin Boye ...mig, ni krigare, vid fartygets mast, dra till repen säkert och fast! Bud eller böner får ingen höra mer. Dödens frestelse åt mig, vaxet åt er. Vax i era öron, åran i hand - er kan inga sånger nå från farornas land. Tills vi är förbi och ni löser mig igen, har ni ingen hövding och jag inga män. Kung Agamemnon, Hellas hopp, skulle styrt - med stum vink och fast öronpropp. Aias skulle seglat vid odjurens sång djärv bland sina djärva mot undergå... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 2) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Men det är en annan sak. Mannen är i sin fulla rätt. Att sätta en de Lorche i konkurs? frågade tant Rüttenschöld i en ton, vars dova klang tycktes kräva det gamla päronträets medverkan. Får vi be om beloppet? inföll Carl-Henrik, dold bakom gardinen. Häradshövdingen, som inte sett honom, ryckte till. Överstinnan sa: Tänk! Jag tror att Carl-Magnus blivit nervös. Tyst! kommenderade översten; och häradshövdingen meddelade efter någon... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 12) av Elfred Berggren ...Det var lite ovanligt, ty annars brukar vi inte träffas förrän vid frukost, men när hon började tala, förstod jag, att hon väntade på mig. - Jag tänkte göra en morgonpromenad tillsammans med dig, om jag får, sade hon. Vi satte i gång, för jag hade naturligtvis inget skäl att neka henne, rakt ut mot ett bambusnår, som höjer sig över slätten på ett par kilometers håll, inte för att vi hade något där att göra, men för att det känns behagligare att g... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 7) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Ja, då ja! Då förstod jag alltsammans, fast jag inte begrep ett dugg. Han var ju inte lik sig ett spår. Som jag mindes honom. Det var en annan. Det var Carl-Magnus. Och då blev jag, så jag satte mig på trappan som ett får. Men jag bara funderade på hur länge han vetat... Vetat? Vad? frågade lektorn. Herr Markurell rev sig eftertänksamt bak örat och svarade mycket lugnt: Att han inte är min. Jag begriper nog hur det gick till. Det är besynnerligt men alls inte ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 3) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Slutligen sa han: Lilla fröken är rasande på mig. Det förstår jag. Märk det! Jag förstår, begriper och erkänner. Men det är som det är. Människan av kvinna född har sin tid och den som gräver ned sitt pund står där som ett får. Hade Herren skapat mig som en nors, så hade jag summit och hade han skapat mig som en svala, så hade jag flugit. Märk det! Tant Rüttenschöld vände sig ännu en gång till honom och frågade: Är det herr Markurells sista ord i den här saken? Att ... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 3) av Lindbohm, Denis ...Han talade snabbt: - Döm oss inte efter vad vi varit. Det har utkämpats barbariska krig på Jorden, men jag ber er observera att vi nu haft fred i många år. Vi har stigit till en högre nivå och kan göra vår fred permanent om vi får hjälp och råd av visa äldre syskon. Den lilla värdiga varelsen i röd toga tittade upp mot jordmannens glänsande plastvisir. Arvid studerade det lilla släta ansiktet med intensivt intresse. Där fanns något av en liten apa, som undrar om det ska... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Efter döden) av Karin Boye ...känns det, när man får vingar, då man är död, säg, mor?" "Först kröker ryggen på sig, den växer så bred och stor. Sen blir den tyngre och tyngre. Det är som man bar ett berg. Det rister och det brister i revben och kotor och märg. Så rätar den upp sig med ett ryck och bär allt, allt. Då vet man, att man är död nu och lever i ny gestalt.... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 4) av Lindbohm, Denis ... Det behövdes inget svar. Efter en stund, medan fjärilen hänryckt sög vin och klippte med vingarna, fortsatte Arvid: - Jorden kommer inte att ge sig. Jorden vill ha detta. - Då får Jorden skaffa detta, svarade Jellegin, men inte här och inte av oss, för det är bara omöjligt. - Det skulle revolutionera Jorden, sa Arvid. De kommer inte att ge sig vad ni än säger. De kommer att kräva den revolutionen med er hjälp, med eller... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 8) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han sa: Du måste hjälpa mig att leta efter min pincené. Och han fortsatte, upphetsad och ivrig som om han försvarat sig mot någon grov beskyllning: Du förstår ju själv - vad ska jag göra? - glasögonen ligga i mitt rum - jag får inte upp dörren - och jag ser ju ingenting - du vet själv - hur ska jag bära mig åt? - jag tappade den i klädkammaren - jag minns att jag kastade den ifrån mig - så här - den måste ligga där - men det är omöjligt, jag finner den inte - hur ska j... |
| Från: Kallocain (Sjätte kapitlet) av Karin Boye ...Alldeles oavsett att ert yrke inte lockar kvinnorna till er - och inte ert tillstånd heller, för den del - så kommer ingen hederlig kvinna att reflektera på er, då hon får veta den här historien - och att den kommer ut, vågar jag ansvara för - så då får ni gå där med en skamfläck på er, som alla talar om. - Men jag trivs inte så här, mumlade mannen mer och mer förvirrad. Jag vill inte ha det så här. - Ni förvåna... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 6) av Lindbohm, Denis ...Vi söker kunskap för kunskapens skull, med allvarlig hängivelse åt vetenskap och framåtskridande. - Herr Huat, avbröt Arvid. Ni får naturligtvis hålla era valtal så mycket ni vill, men skona åtminstone mig. Jag tänker inte rösta på er. Jag vet hur seriös Jorden är. Jag vet hur stark hängivelsen är och jag vet vad för sorts framåtskridande ni menar. - Jag börjar förstå, sa ... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 7) av Lindbohm, Denis ... - De fick klart, otvetydigt besked. Vi skall inte komma någonvart. Vi lät dig komma hit för att ditt släkte skulle få litet vetande om oss. Vi har gett dig information. Men de vill ha mer och ju mer de får desto mer begär de. De vill ha allt. Det får de inte. - Jag har gett dem av ert psioniska vetande. De borde fatta. Det är ju anvisningar om er väg. De måste gå sin egen väg, men ni har gett dem råd. - De vill inte ha råd och inte heller gå s... |
| Från: Kallocain (Första kapitlet) av Karin Boye ...bok jag nu sätter mig ner att skriva måste verka meningslös på många - om jag alls vågar tänka mig, att "många" får läsa den - eftersom jag alldeles självmant, utan någons order, börjar ett sådant arbete och ändå inte själv är riktigt på det klara med vad avsikten är. Jag vill och måste, det är alltsammans. Allt mer och mer obönhörligt frågar man efter avsikten och planmässigheten i vad som göres och säges, så att helst inte ett ord ska falla på måfå - det är bara författaren till den här bo... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 2) av Lindbohm, Denis ...Jag tror nog hellre, åtminstone tillsvidare, att dessa infödingar har en superteknologi gömd nånstans under till exempel bergskedjorna därborta. Tiden får utvisa. Infödingen stod plötsligt framför dem, knappt fem meter från Steiger och Arvid. I ena ögonblicket fanns bara grässlätten där, obruten trehundra meter till närmaste skogsbryn. I andra ögonblicket stod där en inföding, helt oklädd. Hans ... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 9) av Elfred Berggren ...Nu vet ni, hur det är. Man kan se en sak ettusen gånger utan att den gör något intryck, men den ettusenförsta gången upptäcker man den på allvar: den får en att reflektera, den öppnar associationsbanor och man ser den i ett helt nytt sammanhang. Det där lilla bruna födelsemärket gjorde, att jag upptäckte min fot, jag såg huden ligga spänd, och jag anade porerna, som öppnade sig mot solen, jag såg... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 12) av Elfred Berggren ...- Men nu är det tvärtom, nu är arbetet en vampyr, som suger blodet ur honom och krafterna och entusiasmen. Han sover aldrig riktigt om nätterna. Han bara ligger och grubblar. Han blir sjuk eller tokig, om detta får fortsätta, det kommer att sluta med ett nervöst sammanbrott. Jag försökte lugna hennes värsta farhågor. Så farligt som hon framställde det, var det väl i alla fall inte. Det är sant, att han för närvarande lever i ett tillstånd av oerhörd andl... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Prolog vid en skolfest) av Karin Boye ... Och murarna frågar: Är vi bara det gångna? Är vi hindret, som får kraften att brytas och hämmas? Är arvet som vi lämnar så övermäktigt att kanske själva framtiden låter sig dämmas? Men då susar det ur träden och gräset och regnet: Det som verkligen är framtid kan ingenting dämma! Och ur väggarna sv... |
| Från: Kallocain (Sextonde kapitlet) av Karin Boye ...Jag menar: om du förstår, att det är något under och bakom oss. Att det skapas i oss. Jag vet att det här inte får sägas, för det är bara Staten, som äger oss. Men jag säger det ändå till dig. Allting är meningslöst annars. Hon tystnade, och jag satt stum, fast det kändes som om jag ville skrika. Här är allt det jag har kämpat emot, tänkte jag som i dröm. A... |
| Från: Kallocain (Sextonde kapitlet) av Karin Boye ...Men det räcker inte. Efteråt har jag förstått, att antingen måste jag dö av skam, eller också måste jag fortsätta frivilligt. Får jag fortsätta? Vill du ha lite mer av mig, Leo? Jag kunde inte svara, och från och med nu kan jag inte redogöra för vad som hände inom mig själv, eftersom inte den minsta del av mig gjorde annat än lyssnade. Jag har den bestämda uppfattningen, ... |
| Från: Kallocain (Andra kapitlet) av Karin Boye ...För resten blir man frampå kvällen avlöst av en annan, så att man ändå får ta del i måltiden och då åtminstone är fri att kasta alla bekymmer. De unga flickorna som tog avsked uppgick väl knappt mer än till något femtital, och man urskilde dem lätt i mängden, eftersom de bar förgyllda festkronor, som staden brukade lå... |
| Från: Kallocain (Nittonde kapitlet) av Karin Boye ...Jag sade mitt namn och visade upp min ovanjordslicens som identitetsbevis. - Förlåt mig, medsoldat, men jag mår fruktansvärt illa, sade jag. Jag inbillar mig att det blir bättre, om jag får komma upp i friska luften ett par minuter. Jag är sjuk, jag har legat hela dagen, har måst vara borta från mitt arbete... Han skrev upp mitt namn, antecknade tidpunkten då jag gick och släppte sedan ut mig. Jag tog hissen upp. Hos portvakten u... |
| Från: Kallocain (Trettonde kapitlet) av Karin Boye ...Skillnaden är inte så stor, och lönebudgeten blir mindre. Men allvarligt talat, så har det kommit klagomål från finanschefen i staden, och det lär vara likadant överallt. Det betyder att vi av finansiella skäl får lov att rensa bland angivelserna. Ingen kommer att bli häktad mer utan att angivaren lämnar en utförlig skriftlig redogörelse över skälen för sina misstankar. Redan det gallrar. Vidare kommer vi bara att ägna oss åt mer framträdande medsoldater.... |
| Från: Kallocain (Artonde kapitlet) av Karin Boye ...Allt det här är bara spel. Jag har ju alltid förr kunnat sätta mitt hopp till honom. Jag rätade på mig, såg Karrek småle elakt och hörde honom säga med honungslen artighet: - Det kanske intresserar er att veta, att det blir ni, som får verkställa kallocaininsprutningen i fallet Edo Rissen. Ni är ju den närmaste till det, eftersom den ordinarie insprutaren just själv befinner sig under sprutan. Man hade kunnat förordna någon av kursdeltagarna, men man tyckte man ville bevisa er... |
| Från: Kallocain (Femte kapitlet) av Karin Boye ...Så fort de avlägsnat sig ur rummet, brast jag ut: - Men det är ju skandal! Snart kommer personalen här att tryta fullständigt! Vi får experimentera med döende och sinnesrubbade! Vore det inte på tiden att myndigheterna snart satte i gång en kampanj igen, en sådan som vårt första nummer talade om, för att fylla ut de glesnande lederna? - Ingenting hindrar er från att klaga, sa... |
| Från: Kallocain (Nionde kapitlet) av Karin Boye ...Överseende mot förbrytare, vårdslöshet med egen säkerhet (man är ju ändå själv ett värdefullt och påkostat verktyg, det får inte glömmas!), personliga känslobindningar som är starkare än bindningen till Staten - dit är det de vill föra oss! Vid första påseendet förefaller deras riter vara rena fånerier. Vid närmare eftertanke blir de överväldigande osmakliga. De är b... |
| Från: Kallocain (Nionde kapitlet) av Karin Boye ...Har ni däremot bara lagförslaget, är det högst osannolikt att ni blev framsläppt alls; vem är ni, skulle man fråga, så att ni kan föreslå lagar? Den enskilde lyder lagarna, men han stiftar dem inte. Får Lavris däremot hand om saken... Men det gäller att få henne intresserad. Tror ni att ni kan det? - Jag kan inte värre än misslyckas, sade jag. Det är ju ingen fara jag utsätter mig för. Inom mig var jag övertygad om att jag skulle lyckas; det ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 2) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...för ögonblicket. Tant Rüttenschöld vände sig till sin bror, landshövdingen, och sa: Käre Axel, om du inte hade grisat ned tillbringaren, skulle jag ha bett om ett glas mjölk. Nej, tack, nu får det vara. Och hon vände sig till häradshövdingen och sa: Jaså, en million? Det är ju inte illa. Jaså, en million. Och Elsa går väl fortfarande omkring i silkesstrumpor? Carl-Henrik frågade efter passiva. Fem millioner i runt tal. Samtliga h... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 2) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Förstås. I detsamma ropade fru de Lorche på sin son. Pojken frågade: Får jag gå in? Häradshövdingen nickade. Så snart dörren stängts, sprang han upp och började en tyst snabbgång mellan fönstersmygen och dörren. Ansiktet förändrades underbart. Den stela, tjocka wadköpingsmasken av slö likgiltighet föll av. Ögonen gl... |
| Från: Robotarnas gud (Kap 1) av Elfred Berggren ...Just när vattnet får fart, ser jag, att det ligger några uppryckta krokus i sörjan. Något barn, som roar sig med att rycka upp blommor och kasta bort dem. Det är bra brutalt. Men döden är nu en gång brutal. För resten, vad den saken beträffar, så är den knappast bru... |
| Från: Kallocain (Fjärde kapitlet) av Karin Boye ...De är falska. Jag hatar dem, utom mina kamrater i Offertjänsten förstås. Kvinnorna i Offertjänsten är inga riktiga kvinnor mer, de är inget att hata. Vi som är där, vi har det inte som andra. Vi kallas medsoldater vi med, men hur har vi det? Vi får bo på Hemmet, vi är ju som vrak... Hans röst sjönk till ett suddigt mummel, medan han upprepade: Jag hatar ... - Min chef, sade jag, önskar ni att jag ger honom en spruta till? Jag hoppades han skulle säga nej, ty mannen var mig djupt osympat... |
| Från: Kallocain (Fjärde kapitlet) av Karin Boye ...Men jag tycker mig förstå, att ni - hm - hur ska jag uttrycka mig - skäms en smula. Frånvarande grep han papperet och stapplade vidare mot dörren. Där stannade han obeslutsamt ett par sekunder, vände sig plötsligt stelt om och stammade: - Får jag kanske bara säga, att jag inte förstår vad som kom åt mig. Jag var som från mina sinnen och pratade sådant som jag inte alls menar. Ingen kan älska sin tjänst mer än jag, och det faller mig inte in att sluta, naturligtvis. Jag hoppas allvarl... |
| Från: Kallocain (Elfte kapitlet) av Karin Boye ...Det är otänkbart att man skulle kunna ta upp vart och ett av de trehundrasjuttiotvå manuskripten i en diskussionsinledning, eventuella författare får ursäkta. (Skratt bland åhörarna: naturligtvis var ingen av dessa underhuggare till författare, som så att säga lämnade råmaterialet, inbjuden till det fortsatta kvalificerade arbetet.) I stället får jag som hastigast dra upp en allmän kritik, so... |
| Från: Robotarnas Gud (Efterskrift) av Elfred Berggren ...Finns det överhuvudtaget en lösning på detta problem? Det är möjligt, men det kan hända, att när vi komma så långt, vi finna, att lösningen är så mångtydig, att den får sin karaktär helt och hållet bestämd av, vad vi själva lägga in i den. Vilket är ett annat sätt att uttrycka, att det finns lika många lösningar som lösare, eller att livet är ett problem, som måste lösas individuellt. Varför inte? Jag har all... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 10) av Elfred Berggren ...Det råder intet tvivel om, att man kunde ställa upp tusen teorier för att förklara "Wagge-effekten", men det råder lika litet tvivel om, att man skulle gå förbi de tusen teorierna och söka denna enda. Det är, som när man får välja mellan två vägar, varvid den ena för mellan branta bergväggar, som stänga utsikten, och den andra leder över bergen, man tvekar inte i valet. Det erkännandet måste jag ge Tores idéer: de öppna vid utsikt. Att det skulle kunna vara den st... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 11) av Elfred Berggren ...Det råder intet tvivel om, att man kunde ställa upp tusen teorier för att förklara "Wagge-effekten", men det råder lika litet tvivel om, att man skulle gå förbi de tusen teorierna och söka denna enda. Det är, som när man får välja mellan två vägar, varvid den ena för mellan branta bergväggar, som stänga utsikten, och den andra leder över bergen, man tvekar inte i valet. Det erkännandet måste jag ge Tores idéer: de öppna vid utsikt. Att det skulle kunna vara den st... |
| Från: Kallocain (Sjunde kapitlet) av Karin Boye ...Vad säger ni om det? Rissen betänkte sig. - I laboratoriets ordningsföreskrifter står ingenting om ett sådant fall. Polischefen skrattade ett obeskrivligt försmädligt skratt i falsett. - Vi får inte vara byråkratiska, sade han. Om det nu kommer en order från förste laboratoriechefen - det är Muili, eller hur - så håller ni er inte så strängt till ordningsföreskrifterna längre, tänker jag mig. Jag går själv direkt till Muili. Sen är det... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 4) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Om någon av dem faller ned och bryter en arm eller ett ben, kasta sig kamraterna över honom, tilltäppa hans mun och forsla tyst och snabbt bort honom. Rop och skrik får inte förekomma. Och skolans tystnad smittar hela staden, som för resten aldrig är bullrande. Den 6 juni 1913 var Wadköpings dystra högtidlighet dystrare och högtidligare än vanligt. Det är högtidligt att ha sina pojkar i examen, det är ännu hög... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 3) av Elfred Berggren ...Och det hjälper inte om jag läser ekonomisk geografi eller reseskildringar. Jag ser alltid världen med en gammal kofferdiseglares ögon. Därför är jag nu förväntansfull, när jag får jämföra bilden med verkligheten. Jag börjar nästan ångra, att jag aldrig förut försökt komma Andréen närmare inpå livet. Han har nu i flera år varit ett troget inventarium på mitt laboratorium, han har rört sig stilla mellan värmeplattor och d... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Inledning) av Karin Boye ... Kör I Förinta oss! Förinta oss! Kör II En liten tid, en liten tid, en liten tid! Förbarma dig! Förbarma dig! Det får inte sluta så grymt oförsonat. Inte så länge på jorden än liv blev skonat. Skänk ännu en kort frist åt världens hjul till att vända sig! Så mörk som natten står kanske ett ny kan tända sig. Är detta ännu förmätet sagt, så glö... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 7) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han får inte komma in. Jag vill inte se honom. Tala bara om hur det har gått. Hur det har gått? upprepade lektorn frågande. Hur det har gått i examen! skrek herr Markurell retad. Men innan lektorn hann svara, satte han händerna för öronen och röt ännu... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 7) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han lever dag ut och dag in i ständig fruktan att upptäcka något spår av sjukdomen hos sonen. På samma sätt kommer du att dag ut och dag in leva i fruktan och ovisshet. Vet han någonting? Får han veta någonting? Tänker han kanske just nu: Hur är det möjligt att den där vedervärdige, fule gubben kan vara min far? I varje ord och varje blick skall du misstänka en misstanke. Du vet verkligen inte var din olycka gömmer sig, Markurell. Me... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 4) av Elfred Berggren ...Så bytte han plötsligt samtalsämne. Har ni något program för i dag? Andréen sade, att han gärna skulle vilja se Omdurman, eftersom vi hade tid till i morgon. - Då föreslår jag, sade Mac Logan, att ni först sköljer resdammet av er och får bättre kläder, sedan luncha vi och ta en siesta till klockan fyra. Att gå ute de närmaste timmarna, när solen står högt, kan aldrig vara något nöje för er. Så använda vi resten av dagen att titta på staden och omgivningarna. Eftersom vi starta t... |
| Från: De älskade film (Kap 1) av Tidholm, Thomas G ...Han sa inget mer. En filmfestival börjar ikväll. - Ska vi gå? - Varför inte egentligen? Ett liv är bara för mycket. Möjligen om man blandar upp det. Lille Håkan kommer ut i hallen och tittar tyst på dem. - Du och Stina får sköta er själva nu. Det finns godis i strumplådan! Håkan är åtta år. Han vet allting. Så går de. Ut genom dörren, nerför trapporna, ut på gatan. Vad är det som händer? De ska nånstans... de vet inte hur det ska sluta. Berit sparkar till en ölb... |
| Från: Kallocain (Tolfte kapitlet) av Karin Boye ...Och får jag då göra er en fråga tillbaka, medsoldat Kall: är ni alldeles säker på att ni inte i grund och botten avundas dem deras övergasade ökenstad? - Som inte finns, ja, svarade jag skrattande. Var Rissen verkligen riktigt klok? Om det var ett skäm... |
| Från: Kallocain (Tredje kapitlet) av Karin Boye ...Jag började till och med genast göra ett utkast till mitt kommande tal. - Nu överdriver du igen, sade Linda, som stod lutad över min axel och läste vad jag skrev. Man får inte vara för platt slagen till marken heller, och man får inte vara en kautschuksnodd, som kan tänjas ut hur som helst - då blir man misstänkt för att kunna smälla tillbaka också, i ett obevakat ögonblick. Tro mig, Leo, sådant ska man skriva nä... |
| Från: Kallocain (Åttonde kapitlet) av Karin Boye ...Själv försökte jag åtminstone slå ner min nyfikenhet, så fort den stack upp huvudet. På film hade jag naturligtvis sett gula åkrar, gröna ängar, skogar, betande får och kor, till och med flygbilder, så jag hade strängt taget ingenting att vara nyfiken på, och ändå hade jag att kämpa med en löjlig och barnslig önskan, att planet skulle haft något enda litet titthål, som man i hemlighet kunde sett ut igenom -... |
| Från: Kallocain (Femtonde kapitlet) av Karin Boye ...Det är förfärligt. Inte har jag kunnat tala med dig om barnen, inte om hur jag har sörjt över att Ossu är borta, och hur rädd jag är för den dagen då Maryl är borta, och Laila. Jag trodde ju du skulle förakta mig. Du får förakta mig nu, jag bryr mig inte om det. Jag önskar ofta att jag var ung flicka igen och olyckligt kär i stället för lyckligt. Vet du att det är avundsvärt att vara ung flicka och olyckligt kär, fast man inte förstår det då? När man är ung flic... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 8) av Elfred Berggren ...Enligt vad det påstods, av våda. Jag hoppas, att ingen hundraprocentig amerikan får reda på, att det är en negerhjärna i en robot med namnet GW. Han skulle kanske uppfatta det som en förolämpning mot nationen. Jag kände mig betydligt förvirrad. - Men vad i all världens namn har givit dig idén att montera in en hjärna, en mä... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 1) av Lindbohm, Denis ...Ebeltofft hade lagt ner ett oerhört arbete på att bevisa förekomsten av psioner, men det är inte lätt att bevisa förekomsten av något som är så litet att det får skrivas med tretton nollor följt av en etta och dessutom tydligen helt saknar massa. Elementarpartiklar är så där små: 1/10 upphöjt till tretton. Men andra elementarpartiklar kan i alla fall påvisas, i motsats till psionen. Ebeltofft hade bygg... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 5) av Lindbohm, Denis ...Jivaljak lyssnade under tystnad och studerade Arvids ansikte lugnt och fridfullt. Sedan talade hon: - Du får falsk information av dina artfränder. De har inte varit ute ur systemet för att försöka avlyssna länkarna. Hur skulle de kunna göra det? De har ju inte fått hit någon mottagare ännu. Arvid blev litet förvånad. - Det tänkte jag inte särskilt ... |
| Från: Robotarnas gud (Kap 2) av Elfred Berggren ...Det ligger en särskild kraft över vad han vill och gör, en kraft som rycker andra människor med sig. Han är en personlighet i högre grad än någon annan människa, jag känner. Jag får ett telegram från honom, och i och med detsamma är det, som om rummet vore fullt av honom, som om han vore närvarande, läste mina tankar och besegrade mina invändningar, innan jag ännu uttalat dem. Det är två år sedan jag hörde senast från hon... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 14) av Elfred Berggren ...Man måste acceptera det, som möter, det hjälper inte att försöka hålla sig undan. Jag börjar från början för att se till, att jag verkligen får med allt. En morgon som vanligt. Varför skulle den vara annorlunda för resten? Det kan hända, att stora händelser kasta sin skugga framför sig, men ett dråpslag bakifrån är ingen stor händelse, fast det kan få vida konsekvenser. Jag ligger här i... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 13) av Elfred Berggren ...Och nu få vi tills vidare reda oss, så gott vi kan. Men det räcker nog inte så länge, för i morgon bittida får Mac Logan fara in till Nairobi eller Chartoum och ordna vår tjänarfråga. - Det värsta är, sade Mac Logan, att jag misstänker, att det inte går att använda svarta tjänare i fortsättningen. Ryktet kommer att smitta ned varje ny uppsättning inom ... |
| Från: De älskade film (Kap 2) av Tidholm, Thomas G ... Men om de visste vad som väntade skulle de inte se så besvikna ut. Just den filmen kan ändra allt. Nu är Berit och Ray framme vid kassan. Kassörskan står just i begrepp att vända på skylten, men Berits blick får henne att stanna upp i rörelsen. Ray lägger tungt sin hand på den lilla brädan utanför glaset. Han yttrar bara ett enda ord: - Biljetter..... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 8) av Lindbohm, Denis ... - Ni har ju haft en professur i socialpsykologi? Märkligt att ni kan uppträda så enfaldigt nu. Ni borde förstå det här. Detta är realpolitik. Idealism i all ära, men när det gäller saker i denna storleksordning får de höga idealen stiga åt sidan. Människa, fattar ni inte konsekvenserna av detta? Visst har vi brutit mot etiska principer genom att röva bort fem infödingar - men om vi kan få tillgång till Chaans vetenskaper kommer Jorden att stiga till en otr... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...I Amerika. Eller var han behagar. Jojomen, Markurell, Johan är allt vår pojke. Vad som än pratas. Å, kors i jisse namn vad här är hett! pustade hon, grep hårt i fönsterbrädet och reste sig. Jag tror jag får ta på mig något lättare. Fast det säger jag Markurell, att jag kommer inte att sitta bakom disken i kväll. Det håller jag mig för god till. Och aldrig mer! För om du också inte aktar mig, så ska du väl inte låta Johans mor vara som en piga? Si, ... |
| Från: De älskade film (Kap 4) av Tidholm, Thomas G ...Man väljer film med ett sjätte eller sjunde sinne, som måste befinna sig i sin högsta potens under en filmfestival. Bara vissa människor har detta sinne aktivt över huvud taget, andra får gå som i blindo, de tvingas läsa filmrecensioner, eller t.o.m. annonser. De rentav missar filmfestivalernas rika utbud och får på vanlig biotid se filmer som Snuten i Hollywood, Skamgrepp, Sömnlös i Seattle... Till slut tröttnar de på att gå på bio och skaffar sig video, eller börjar se ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 3) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Tvärtom blev hennes ögon ännu större, deras blick ännu fastare, deras djup ännu outgrundligare. Och hennes röst var oföränderligt djup, välljudande och sansad. Tänk på vad du gör, Markurell. Johan får lida för det. Antingen han ska gå i verken eller bli officer eller vad som helst, så får han mothåll av häradshövdingens släkt. Tänk på det! Han har släkt och vänner i regeringen och riksdan och verken och överallt. Tänk på det! Du är stursk öve... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Det fanns tre. Och hur vill du, att vi ska kunna dela tre ungar, frågade Markurell. Barfoth svarade: Eftersom jag löper all faran och har det största besväret, är det rättvist, att jag får två och du en. Markurell genmälte: Jag vet inte, om det är rättvist eller ej, men jag vet, att om jag inte får alla tre ungarna så släpper jag plankan. Härom tvistade de en stund och Markurell sökte beveka sin kamrat genom att låta plankan guppa... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Men jag dör i kväll klockan sju. Plötsligt vände hon sig om och såg på dem med ett förläget, förvirrat leende: Nej, hör nu, kära barn - var fick jag det ifrån? Sensationellt! mumlade översten. Och tillade: Tant får inte vara ensam. Jag ska genast hämta Amelie. Carl-Henrik dröjde obeslutsam vid dörren. Han var i själva verket mycket lättrörd och hade svårt att hålla tårarna tillbaka. Rätt vad det var klev han fram med stora martialiska steg och slöt gumman... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 6) av Elfred Berggren ...Föremålet för din kärlek betyder mindre, kärleken själv är huvudsaken. Du har betraktat kärleken som en sjukdom och lidit av den, i verkligheten är den bara ett symtom." Man får dyka djupt, mycket djupt, om man skall finna vackra pärlor! Natten är ljum utan att vara för varm, och de lätta filtarna vila utan tryck på mig. När jag vänder huvudet en aning åt vänster, ser jag ut genom fönstret, där kanten på det framskjut... |
| Från: De älskade film (Kap 7) av Tidholm, Thomas G ...Det förekommer debatter och presskonferenser där blyga, filmälskande, ohyggligt pålästa journalistvolontärer får tillfälle att ställa frågor till dem som skapat filmerna. Inga dumma frågor om skonummer eller favoriträtter ställs vid dessa tillfällen. Journalisterna går alltid rakt på de djupaste, mest personliga frågorna. Förr eller senare ställs den allra tyngsta frågan: VAD ÄR FILM FÖR DIG? Filmskaparna ser då plötsligt upp, deras blickar stelnar til... |
| Från: De älskade film (Kap 10) av Tidholm, Thomas G ...Du var inte med i Brödbutiken. Du jobbar på min flickas dagis. Du är en sån som jag, en vemsomhelst som älskar film. Ingen av oss kommer att bli stor och berömd som andra här. Ray tar långsamt händerna från ansiktet och ser på henne. Men vi får nånting annat istället, fortsätter hon. Vi kan ta film på allvar. För oss är den inte en fråga om kameravinklar. För oss är den... verklighet. Jag såg också Lamerica. Hon tystnar. Ray tar långsamt upp näsduken, för andra gången under denna filmf... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 5) av Elfred Berggren ...Under oss löper också Cap-Cairojärnvägens raka band, som imperiebyggaren Cecil Rhodes geni såg som en nerv i ett imperium, men som, ifall bara Mac Logan får hållas, kanske i stället blir kroppspulsådern i ett panafrikanskt välde. "Det engelska imperiet började dö i samma ögonblick, som imperietanken föddes." Mac Logans formulering förefaller en smula tillspetsad, men möjligen ligger det något i de... |
Fasta länkar:
Text- och bildhjälp?
Behöver du professionell hjälp med text och bild? Hör av dig! Vi skriver, fotograferar och filmar…
www.LisaOchDag.se
Behöver du professionell hjälp med text och bild? Hör av dig! Vi skriver, fotograferar och filmar…
www.LisaOchDag.se
Antikvariat, gratis e-böcker mm...
Blå Katt Förlag och Antikvariat delar ut gratis e-böcker, säljer begagnade böcker on line samt ger ut underliga texter i tryck...
www.blakatt.com
Blå Katt Förlag och Antikvariat delar ut gratis e-böcker, säljer begagnade böcker on line samt ger ut underliga texter i tryck...
www.blakatt.com
| KONTAKT | OM AWORDLIST | ORDLISTA | SITEMAP | LINKS: DAGSBILD.SE & ASTAND.COM |
|