Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 7) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Det fanns i tidernas begynnelse en Markurell, som för sina ogärningars skull blev hängd på Wadköpings torg. Han kan ha varit din stamfar. Det fanns en annan Markurell, som störtade min farfar från Wadköpings domkyrkotorn. Det var säkert en blodsfrände. Slutligen fanns det en gosse Markurell, som grät så ödmjukt och bittert, att en ängel steg ned från himlen och förde honom bort från Wadköping. Det barnet hade av misstag kommit in ... |