Från: Kallocain (Fjärde kapitlet) av Karin Boye ...kan man vörda och lyda en sådan chef! Den som ingen behöver vara rädd för kan inte fordra någon respekt heller, naturligt nog, eftersom aktning alltid innebär ett erkännande av kraft, överlägsenhet, makt - och kraft, överlägsenhet och makt alltid är farliga för omgivningen.
Vi var alltså ensamma, Rissen och jag, och en lång stillhet föll över rummet. Jag tyckte inte om Rissens pauser. De var varken vila eller arbete, de kom på ett ungefär.
- Jag anar vad ni tänker, min chef, sade jag till slu... |