Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Staden vaknade. Kvastgubbarna sopade gatorna, mjölksurrorna rullade in genom tullarna.
Domkyrkoklockan slog sju.
Herr Markurell steg ut på Kupans veranda, i strumpläst och skjortärmar. Famnen full med flaggor. Han bredde ut dem och valde den minst blekta, tassade försiktigt ned på terrassen, grinande illa då gruset kittlade hans fotsulor.
Herr Markurell hissade flaggan, som slog några sömniga klatschar i en svag morgonbris.
Herr Markurell dröjd... |