Från: Robotarnas Gud (Kap 13) av Elfred Berggren ...Men i går på eftermiddagen, när jag var där nere, var det som om jag luktat illa eller varit smittofarlig. Det var ingen, som vågade komma mig närmare än femtio steg, och där jag gått fram, samlades de i flockar, stucko ihop huvudena och pratade i munnen på varann. Till och med mina speciella favoriter bland ungarna gav upp illtjut och sprungo och gömde sig, när jag försökte närma mig!
- Tydligen hade ryktet gått i förväg, sade Irène. Och nu få vi... |