Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 8) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Uppsträckta händer grep dem i flykten, bollade dem, slungade dem upp mot solen, upp mot den skinande domkyrkotuppen, Wadköpings i sekler prövade, trofaste väktare. Bekransade och blomsterhöljda av mödrar, systrar, kusiner, tanter och flammor, mörbultade av fäder, bröder och vänn... |