| aWordlist.com i mobilen | |
|   |
föll1 träff i huvud-listan:
2 alternativ:
0 översättningar ligger på förslag:
Kolla synonymer för föll på Ordord.se
Ett tips från mig (Dagge):
Har du släkt, vänner och kolleger du vill samarbeta med på ett enkelt sätt? Dropbox kan vara lösningen för dig!
Dropbox installerar en "magisk" mapp på din dator. Det du lägger i den mappen blir sedan automatiskt åtkomligt från andra datorer (och vissa telefoner) som du också har Dropbox installerat på - antingen via det lokala nätverket eller via Internet.
Jag har Dropbox installerat på min hemdator och min jobbdator. Det jag lägger i mappen på hemdatorn ligger också i mappen på jobbdatorn när jag sätter mig där. Och det jag lägger i mappen på jobbdatorn ligger i mappen på hemdatorn när jag kommer hem...
Smidigare än både mejl och USB-minnen!
Men Dropbox kan mer än så. Jag kan skapa en vidunderlig undermapp i den magiska Dropbox-mappen. Den kan jag sedan dela med vem eller vilka jag vill. De behöver inte ens ha Dropbox installerat på sin dator. De kan nå den delade mappen via webben... Men det blir självklart mycket smidigare om man har sin egen Dropbox på datorn. Alla som har Dropbox installerat och är med och delar en mapp har den mappen i sin Dropbox-mapp.
Alla som delar mappen kan lägga filer i den och jobba vidare med det delade materialet från sina datorer. Så om du lägger ett dokument eller en bild i mappen kommer detn att dyka upp i alla andra medarbetares mappar. Och sitter man inte vid sin egen dator kan man nå mappen och dokumenten via sitt Dropbox-konto på webben.
Vill du bara publicera eller leverera en enstaka fil kan du lägga den i en specialmapp som heter Public. Då får den en hemlig Internetadress som du skickar till den eller de som du vill ska ha dokumentet. Jag brukar packa flera bilder som ska levereras till kund i en zip-fil och skickar sedan länken till kunden. Smidigare än både mejl och FTP. Mejlen klarar ju ofta inte stora filer och FTP är det inte så många som begriper sig på men att klicka på en länk i ett mejl klarar nästan alla...
När det gäller bilder finns ytterligare en liten feature värd att nämna. I Dropboxmappen finns en mapp som heter Photos.
Skapa en undermapp i den och lägg lite bilder däri. Nu har du ett enkelt webbgalleri (med samma namn som undermappen). Mejla galleri-länken till vem eller vilka du vill.
Lätt som en plätt!
Att dela enstaka filer eller hela mappar med sig själv eller andra är inte svårare än att flytta eller kopiera en fil från en mapp till en annan. Lika enkelt är det att bygga upp ett bildgalleri på nätet. Skapa en undermapp och lägg bilder direkt i den eller i olika undermappar i undermappen... Och du kan enkelt ta bort eller lägga i fler bilder eller mappar med bilder efterhand... Du bara droppar dem i din mapp på datorn. Du slipper drittla med olika inlogg och olika webgränssnitt för att ladda upp bilder på diverse webbkonton.
Och har man inte så himla stora utrymmeskrav så klarar man sig gott med deras gratistjänst (2GB till att börja med - man kan få ett par GB till gratis om man skaffar fler användare och delar mappar med andra). Behöver man mer finns det att köpa…
Se filmen om hur Dropbox funkar och skaffa din egen Dropbox här!
"föll" - 24 exempel från den litterära världen.
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (LÄTTJA) av Karin Boye ... Hur maktlöst från hans levande hud föll dagens damm. Hur mäktig i tystnad gled han ur stora buller fram. Koral Allt som är spritt och delat det längtar att bli helat och ber om trohet än. Du lever mitt ibland oss. Ja, fast vår tvekan band oss, så var du, Herre, ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Barfoth föll, men vinden fyllde genast hans kappa och gjorde därav en sorts ballong. Med en kajunges smala, bara hals vänster hand och två i höger seglade Barfoth, följde av den ilskna kajflocken, tvärsöver klockargårdens tak i riktning mot skolgården, där ... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 3) av Lindbohm, Denis ...De hörde sina egna röster, men när Svornjel talade hörde de bara en mjuk, melodisk stämma, som steg och föll. Det var nästan som musik, ett skönt klingande språk. Men de förstod inte ett enda ord. Jo, när deras egna namn nämndes, det förstod de. Men deras namn lät disharmoniska och klumpiga när de kom mitt i Svornjels sjungande, glidande ordväveri. ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 4) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...När han nu såg överstinnan infångad av herr Markurell, tvärstannade han och blev stående framåtböjd med båda händer stödjande sig mot käppen. En nytänd cigarrett lossade ur mungipan och föll. Herr Markurells hälsning blev obesvarad. Herr Markurell sa: Det är besynnerligt och underligt, överstinnan. Jag har bott här i aderton år, och ändå tycks det som om folk inte skulle känna igen mig. Men jag ska lära dem, överstinnan. Märk det... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 3) av Lindbohm, Denis ... Nästa förmiddag gjordes nya försök att gå utanför barriären, men den fanns kvar. Då gav Huat order att roboten skulle sändas till byn. Han ämnade tala till byborna genom roboten. Det hela föll på att inte heller roboten kom ut. När den kommit ungefär tvåhundra meter bort stannade den, varpå den backade tillbaka till skeppets närhet och stannade. På Huats order kördes roboten med högsta fart in i den osynliga barriären. Det tjänade in... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 8) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Ty det var den gracila frun som roat sig med att gömma den där. Fru de Lorche brast i skratt, hon vacklade skrattande in i rummet, och hon skrattade, som det brukar berättas i österländska sagor om godlynt och spefullt folk, hon skrattade tills hon föll omkull. Där satt hon nu, mitt på klädkammarens golv inte en aln från gropen och skrattade. Carl-Magnus reste sig, tagande stöd mot väggen. Han stod några ögonblick i en ömklig trött och slapp ställning; så sjönk han åter på knä. Han kröp bort t... |
| Från: Kallocain (Första kapitlet) av Karin Boye ...I morgon således kom det slutliga eldprovet för min hittills största uppfinning. Jag var så uppspelt, att det föll sig svårt för mig att börja något nytt under de tio minuter som ännu återstod av arbetstiden. I stället fuskade jag en smula - jag tror nästan för första gången i mitt liv - och började ställa bort apparaterna i förtid, långsamt och försiktigt,... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 12) av Elfred Berggren ...rvarar i en glasburk, något slag av verksamhet, som har ens den ringaste likhet med, vad vi mena med hjärnverksamhet? Om du gör det, kanske du rentav tilltror burkens innehåll ett självmedvetande, att den där negern vad-var-det-nu-han-hette, som föll från taket, inte är riktigt död än utan lever kvar i roboten? Hur bär du dig åt för resten för att göra robotpsykologi? Det är ju uteslutet att göra några psykologiska experiment, därför att du aldrig kan komma åt att studera hans reaktioner fö... |
| Från: Kallocain (Sextonde kapitlet) av Karin Boye ...Jag var skräckslagen därför att jag tyckte att jag urskilde det ofattbara för första gången. Det skulle bli mitt tredje barn, och ändå tyckte jag att jag aldrig förrän då hade vetat vad det var att föda. Det föll mig inte in mer, att jag var en för påkostad produktionsmaskin. Inte var jag en girig ägare heller. Vad var jag då? Jag vet inte. En som inte själv rådde över vad som skedde - och ändå nästan upplyft till extas för att det måste ske genom mig. ... |
| Från: Kallocain (Nittonde kapitlet) av Karin Boye ...Jag var med om att skapa en ny värld. Ingen syntes till. Så omärkligt som möjligt gled jag över den låga muren som skilde takterrassen från gatan. I stillheten ekade mina steg på ett underligt sätt, men det föll mig inte in att jag skulle väcka någon uppmärksamhet, och det var heller ingen som hejdade mig. Eftersom inget flyg skymde, var stjärnljuset tillräckligt för att jag skulle kunna leta mig fram, och jag brydde mig inte om att tända ficklampan. F... |
| Från: Kallocain (Artonde kapitlet) av Karin Boye ...Till en början såg jag deras ansikten som hudfärgade dimfläckar i uniformsgyttret. Så föll det mig in att se efter, hur de reagerade. Med ansträngning höll jag fast ett par ansikten, det ena efter det andra, men de verkade som masker. Jag släppte dem, och de flöt ut i dimma som förut. I samma ögonblick öppnades dörren och Rissen i ha... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 2) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Ansiktet förändrades underbart. Den stela, tjocka wadköpingsmasken av slö likgiltighet föll av. Ögonen glänste, musklerna spelade, läpparna formade snabbt kaskader av tysta ord. Han rörde till och med händer och armar, gjorde åtbörder, nöjde sig inte längre med att torka sin pincené... Då låsvredet på sängkammardörren sänktes, tog ha... |
| Från: Kallocain (Fjärde kapitlet) av Karin Boye ...någon respekt heller, naturligt nog, eftersom aktning alltid innebär ett erkännande av kraft, överlägsenhet, makt - och kraft, överlägsenhet och makt alltid är farliga för omgivningen. Vi var alltså ensamma, Rissen och jag, och en lång stillhet föll över rummet. Jag tyckte inte om Rissens pauser. De var varken vila eller arbete, de kom på ett ungefär. - Jag anar vad ni tänker, min chef, sade jag till slut för att skjuta på. Ni tänker, att det här bevisar ingenting. Jag kan ha instruerat m... |
| Från: Robotarnas Gud (Efterskrift) av Elfred Berggren ... Om vi spara tankar, så är det därför, att vi tro dem vara lika levande, som vi äro. Och likväl lever en tanke icke, den visar bara att vi själva gjorde det, när vi födde den. * Naturligtvis var det en olyckshändelse, som Tore föll offer för. När jag nu läser igenom mina anteckningar, märker jag, huru vi alla gingo omkring inställda på att en katastrof av något slag skulle inträffa, som skulle skära av Tores undersökningar och hindra honom att slutfölja dem. Hur en sådan ... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 10) av Elfred Berggren ...Han såg ut, som om han vore rasande och ville låta sitt dåliga humör gå ut över bordet. En ensam glasbägare, som stod på andra sidan, hoppade högt upp i luften och föll i golvet, där den krossades i tusen bitar, men ingen av oss rörde sig ur fläcken, den ende som ej var trollbunden av skådespelet, var Mac Logan, som till synes fullt oberörd skrev i sitt protokoll. Roboten tycktes nu bli lugnare, liksom om ha... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 11) av Elfred Berggren ...Han såg ut, som om han vore rasande och ville låta sitt dåliga humör gå ut över bordet. En ensam glasbägare, som stod på andra sidan, hoppade högt upp i luften och föll i golvet, där den krossades i tusen bitar, men ingen av oss rörde sig ur fläcken, den ende som ej var trollbunden av skådespelet, var Mac Logan, som till synes fullt oberörd skrev i sitt protokoll. Roboten tycktes nu bli lugnare, liksom om ha... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 4) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Den ene vet allt som inte har skett, och den andre vet allt som inte ska ske. Ha, ha, ha! Vinet, kvickheten, den lätta segern över gossens farligaste fiende, gjorde honom spelande glad. Hans blick sökte rov och föll på rektor Blidberg, som slagit sig ned i sin rektorsstol vid bordsändan och hopsjunken till ett knyte stödde pannan mot bordskanten. Men kunde tro att han läste från bordet, men i själva verket gjorde han vad överstinnan bett honom göra - han t... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 3) av Elfred Berggren ... - Det är nu åtskilliga gånger, jag tänkt ge mig ut på långresa, sade han, men det har alltid kommit någonting emellan. Ofta i sista ögonblicket. En gång till exempel föll jag omkull och bröt benet på vägen till järnvägsstationen, och en gång blev min far sjuk samma dag, så jag kunde inte resa för den skull. Nu ligger jag bara och väntar, att planet skall falla sönder, så att det inte kan bli någon resa av nu hel... |
| Från: Kallocain (Tolfte kapitlet) av Karin Boye ...Det bjöd mig emot att tro på en stad, även om den låg i ruiner, även om den gapade med faror av gas och bakterier, även om de asociala individer, som där sökt sin usla tillflykt, smög sig mellan stenarna jagade av ångest och fasa och då och då föll offer för den lurande döden - men ändå en stad, dit Statens makt inte räckte, ett område utanför gemenskapen. Det lockande i tanken - vem kunde säga vad det bestod i? Vidskepelse är ofta lockande, tänkte jag hånfullt. Den är ett skrin, där man ... |
| Från: Kallocain (Fjortonde kapitlet) av Karin Boye ...Ingenting hände. Ännu ett. Men då hörde jag en liten skarp knall bakom mig, och när jag vände på huvudet, såg jag att den sten jag nyss trampat på var stadd i förvandling. Den luckrade upp sig inifrån, blev pipig och föll sönder till stoft på ett ögonblick, medan jag tyckte mig uppfatta en svag obehaglig lukt. Jag var varken hågad att gå vidare, stå stilla eller vända om. Då hörde jag underliga ljud av röster ett stycke därifrån. Där gapade en halvt igenrasad k... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 13) av Elfred Berggren ...Och alla de övriga ha sorgfälligt undvikit laboratoriet, kanske även därför, att där funnos så många andra oförklarliga företeelser, åtminstone för deras mera inskränkta intellekt. När Tore började sina hjärnexperiment, föll det sig så, att boyarna inte fingo veta, att hjärnorna skulle monteras in på robotarna - det fanns ju inget som helst skäl, varför de skulle få veta det - men å andra sidan var det heller ingen, som gjorde fullt klart för sig, att de inte borde... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 3) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Herr Markurell tog av sig rocken, lade en servett över armen och betjänade i egen person sina gäster. Han gick så långt i tjänstvillighet, att han med en skoborste i näven föll på knä framför perukmakar Ström, som råkat trampa i någon orenlighet. Herr Markurell kände behov av att ödmjuka sig. Det fanns i framgångens sötma och Försynens nådiga välvilja någonting, som oroade honom. Under det att han som bäst med verkli... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...På en vink från tant Rüttenschöld föll ridån. När ljuset i salongen åter tänts, hade man inte den minsta svårighet att upptäcka fridstöraren. Han gjorde verkligen inte något försök att dölja sig. Uppklättrad på en bänk fortsatte han oförtrutet att smälla samman sina fräkniga, hårig... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Strax efter klockan ett trädde han livslevande in i stora salen, där fru de Lorche ännu dröjde kvar vid frukostbordet, alldeles okunnig om det envig, som kamraterna kort förut utkämpat. När hans blick föll på hustrun, lyste han up i ett svagt, halvt ömt, halvt maliciöst leende. Det var kanske endast en reflexrörelse i ansiktets muskler, en gammal vana. Han tog hastigt en stol och satte sig bredvid henne. Han talade lågmält, snabbt och klart. Jag... |
Fasta länkar:
Text- och bildhjälp?
Behöver du professionell hjälp med text och bild? Hör av dig! Vi skriver, fotograferar och filmar…
www.LisaOchDag.se
Behöver du professionell hjälp med text och bild? Hör av dig! Vi skriver, fotograferar och filmar…
www.LisaOchDag.se
Antikvariat, gratis e-böcker mm...
Blå Katt Förlag och Antikvariat delar ut gratis e-böcker, säljer begagnade böcker on line samt ger ut underliga texter i tryck...
www.blakatt.com
Blå Katt Förlag och Antikvariat delar ut gratis e-böcker, säljer begagnade böcker on line samt ger ut underliga texter i tryck...
www.blakatt.com
| KONTAKT | OM AWORDLIST | ORDLISTA | SITEMAP | LINKS: DAGSBILD.SE & ASTAND.COM |
|