Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...När hon berättat till slut, sa hon:
Förstår du, Amelie? Jag minns nu alldeles tydligt, att när jag som barn lekte hos mormor i klädkammaren, fans det en lucka i golvet. Förstår du, Amelie?
Och överstinnan, vars förstånd var så svagt i alla världsliga frågor, förstod till fullo att tant Rüttenschöld haft en uppenbarelse. De omfamnade varandra och satt en lång stund, tysta, tätt tryckta intill varandra, gråtande av glädje och tacksamhet.
Därpå inkallades he... |