Från: Robotarnas Gud (Kap 9) av Elfred Berggren ...Jag uppfattar det emellertid helt enkelt som en kroppens reaktion mot själen.
Tänk dig in i min situation: när jag reste, var jag trettio år gammal. Ända sedan jag var femton år, hade jag levat vetenskap, bara vetenskap, inte så att jag försummat min kropp, men jag hade hela tiden betraktat den som ett redskap för själen och hållit den i form bara för att ge själen, alla chanser att kunna utföra sina intentioner och sitt arbete. Så småningom ledsnade kroppen på att vara ett verktyg... |