Från: Kallocain (Sjunde kapitlet) av Karin Boye ...Vad skulle vi behöva veta det för? Vi vet, att det är vi.
Eftersom han redan visade tecken till att vakna, såg jag frågande först på Rissen, sedan på polischefen.
- För allt i världen, fortsätt, mumlade Karrek mellan tänderna. Rissen gjorde också en jakande åtbörd. Så gav jag alltså mannen en spruta till.
- Nå vidare: namnen på dem ni känner?
Fullständigt glatt och oskyldigt, utan ringaste tvekan, räknade han upp fem namn. Det v... |