Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Rüttenschöld kände sig frusen. Kanske hade hennes gamla händer inte förmått uppvärma vattnet till den grad, som professor Petschke i Karlsbad på sin tid ansett lämplig. Eller kanske var den 6 juni 1913 en av dessa vitmenade försommardagar, som för de gamla är ett dödens och förgängelsens hus. Eller hade olyckans och förödmjukelsens frostiga vind redan isat det stolta hjärta, som tillhörde Wadköpings äldsta och ädlaste vestal.
Nog av, tant Rüttenschöld frös. Solskenet värmde henne inte, en ... |