Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 2) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...som helst benägenhet att ge efter.
Överste Edeblad hade huggit en kanapé i salongen, och red nu av och an framför den breda, blågrå kakelugnen, i vars vrå överstinnan tålmodigt avvaktade det vanliga stilleståndet.
Carl-Henrik gömde sig bakom en gardin. Man hade tills vidare ingenting att säga varandra.
Häradshövdingen gjorde sitt inträde från salongen. Han hade lämnat sin hustru och sin cylinderhatt i rökrummet och gick hastigt fram till bordet, med korta bugningar hälsande till höger och... |