Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Då nu denna tarvlighet ställde som ett led i den rättfärdige Gudens eller i Ödets eller - låt vara -i den Ledes planer, renades den från sin småaktiga meningslöshet. Den upphöjdes till rang och värdighet av gissel, ett otäckt, ett smutsigt gissel men vilande i en Mäktigs hand. Herr Markurell kände sig naturligtvis på intet sätt tröstad. Han kände endast att hans värdighet som man och människa led mindre och samtidigt kände han sig mera ödmjuk.
Hans up... |