Från: Robotarnas Gud (Kap 12) av Elfred Berggren ...Naturligtvis skulle jag inte skjuta mig, men jag skulle aldrig bli densamma efteråt. Jag skulle tappa lusten att leva.
Insekterna runtomkring oss surrade och brummade och gnisslade, och savannen sände upp en bedövande doft av jord och liv. Platsen var ovanligt illa vald för religiösa resonemang. Irènes röst sjönk ned nästan till en viskning.
- Tänk i alla fall vad de kristna förr i tiden hade det enkelt. För dem va... |