Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Och tystnaden blev just på grund av det regelbundna dunkande tydlig, genomskinligt klar som solskenet en stilla, ljus septemberdag.
Kring henne kröp allehanda skalbaggar, flugor, spindlar, gräshoppor, tvestjärtar, gråsuggor, myror och andra insekter. De flesta var vackert blågröna, men även andra och mycket brokiga färger förekom, och några blixtrade till och slocknade som fallande stjärnor. På hela torget fanns intet annat levande än... |