| aWordlist.com i mobilen | |
|   |
handen1 träff i huvud-listan:
0 alternativ:
0 översättningar ligger på förslag:
Kolla synonymer för handen på Ordord.se
Ett tips från mig (Dagge):
Har du släkt, vänner och kolleger du vill samarbeta med på ett enkelt sätt? Dropbox kan vara lösningen för dig!
Dropbox installerar en "magisk" mapp på din dator. Det du lägger i den mappen blir sedan automatiskt åtkomligt från andra datorer (och vissa telefoner) som du också har Dropbox installerat på - antingen via det lokala nätverket eller via Internet.
Jag har Dropbox installerat på min hemdator och min jobbdator. Det jag lägger i mappen på hemdatorn ligger också i mappen på jobbdatorn när jag sätter mig där. Och det jag lägger i mappen på jobbdatorn ligger i mappen på hemdatorn när jag kommer hem...
Smidigare än både mejl och USB-minnen!
Men Dropbox kan mer än så. Jag kan skapa en vidunderlig undermapp i den magiska Dropbox-mappen. Den kan jag sedan dela med vem eller vilka jag vill. De behöver inte ens ha Dropbox installerat på sin dator. De kan nå den delade mappen via webben... Men det blir självklart mycket smidigare om man har sin egen Dropbox på datorn. Alla som har Dropbox installerat och är med och delar en mapp har den mappen i sin Dropbox-mapp.
Alla som delar mappen kan lägga filer i den och jobba vidare med det delade materialet från sina datorer. Så om du lägger ett dokument eller en bild i mappen kommer detn att dyka upp i alla andra medarbetares mappar. Och sitter man inte vid sin egen dator kan man nå mappen och dokumenten via sitt Dropbox-konto på webben.
Vill du bara publicera eller leverera en enstaka fil kan du lägga den i en specialmapp som heter Public. Då får den en hemlig Internetadress som du skickar till den eller de som du vill ska ha dokumentet. Jag brukar packa flera bilder som ska levereras till kund i en zip-fil och skickar sedan länken till kunden. Smidigare än både mejl och FTP. Mejlen klarar ju ofta inte stora filer och FTP är det inte så många som begriper sig på men att klicka på en länk i ett mejl klarar nästan alla...
När det gäller bilder finns ytterligare en liten feature värd att nämna. I Dropboxmappen finns en mapp som heter Photos.
Skapa en undermapp i den och lägg lite bilder däri. Nu har du ett enkelt webbgalleri (med samma namn som undermappen). Mejla galleri-länken till vem eller vilka du vill.
Lätt som en plätt!
Att dela enstaka filer eller hela mappar med sig själv eller andra är inte svårare än att flytta eller kopiera en fil från en mapp till en annan. Lika enkelt är det att bygga upp ett bildgalleri på nätet. Skapa en undermapp och lägg bilder direkt i den eller i olika undermappar i undermappen... Och du kan enkelt ta bort eller lägga i fler bilder eller mappar med bilder efterhand... Du bara droppar dem i din mapp på datorn. Du slipper drittla med olika inlogg och olika webgränssnitt för att ladda upp bilder på diverse webbkonton.
Och har man inte så himla stora utrymmeskrav så klarar man sig gott med deras gratistjänst (2GB till att börja med - man kan få ett par GB till gratis om man skaffar fler användare och delar mappar med andra). Behöver man mer finns det att köpa…
Se filmen om hur Dropbox funkar och skaffa din egen Dropbox här!
Nedan visas bilder från DagsBild.se som kan sättas i samband med det ord (eller den söksträng) som du angett. Ordet (eller söksträngen) förekommer i beskrivningen av bilden (antingen som bildtext eller som ett nyckelord). Det betyder inte att bilden föreställer exakt det du söker men det kan ge en fingervisning om hur ordet används. Klicka på bilden för att se beskrivningen...
| 1 bild från DagsBild.se matchar handen | SORTERING: BildID Bildtitel Datering [-] |
| |||||||||||
| |||||||||||
| |||||||||||
![[Klicka för större bild.]
Hand i hand.
Flickan håller sin pappa i handen.
---
Nyckelord:
flicka, händer, mössa, promenad, promenerar, stickat, tröja
---
Kategorier:
[BILDTYP - motiv - landskap][BILDTYP - motiv - människor][BILDTYP - vy - helbild][PLATS - Budapest][TEKNIK - 35mm film][TEKNIK - analog][TEKNIK - svart-vit][TEMAN - Budapest 1988][TEMAN - Min ungdoms bilder]
---
Fotograf: Dag Andersson/DagsBild.se - 1988
BildID: 1A060-23](../../bilder/125pix/1A060-23.jpg)
"handen" - 46 exempel från den litterära världen.
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Rädda barnen) av Karin Boye ... Den kan tacka, som unnades läka något sår bland de svåraste minnena. Tak över huvudet, skydd mot kölden, brödet som lindrar den nakna nöden, värmen i handen, ljuset i rösten - detta är vapen i kamp mot döden. Allt är som ringar kring stenen: de sprider sig ut över vattenytorna vida. Ingen kan veta, hur långt han räcker, blott att han kämpar på livets sida... |
| Från: Kallocain (Nionde kapitlet) av Karin Boye ...Till slut stödde han sig mot väggen med handen, slöt ögonen och sade sakta, som om han vägde vartenda ord: - Låt mig vara fullkomligt uppriktig. Det står i vår makt att driva igenom en sådan lag om sinnelagets brottslighet, om vi har tillräckliga försänkningar på Sjunde byrån. Just då t... |
| Från: Robotarnas gud (Kap 1) av Elfred Berggren ... - Jag har läst ditt arbete om "Livet och dimensionen" nyligen och det intresserade mig ofantligt. - Har du läst kritiken också? - Äsch, han jagade bort en obefintlig fluga med handen, det gör ingenting, det visar bara, att de äro rädda för dig. Du är ute tjugu år för tidigt. Jag för min del tror, att dina idéer komma att betyda något för en del vetenskapsgrenar. Jag känner mig fullkomligt blidkad. Om en person har andra... |
| Från: Kallocain (Fjärde kapitlet) av Karin Boye ...Just nu arbetades det särskilt febrilt på krigsgaslaboratoriet, och Frivilliga offertjänsten var i elden dag ut och dag in till sista man. Själv mådde n:r 135 alldeles utmärkt, så när som på en krigsgasskada med komplikationer i vänstra handen, och till sin egen ursäkt ville han säga, att eftersom den för länge sedan borde varit läkt - inte ens kemisten som åstadkommit den kunde säga varför den inte faktiskt var det - så betraktade han sig i alla fall som färsk, och han hoppades de... |
| Från: Kallocain (Elfte kapitlet) av Karin Boye ...För vilka är ett lyckligt slut ett bra lockmedel? För de slappt reagerande, för dem som i själva verket, när allt kommer omkring, ändå fruktar plågor och döden - och det är inte dem vi vänder oss till. Psykologiska undersökningar har givit vid handen, att Frivilliga offertjänsten ändå till försvinnande liten del rekryteras från det hållet. Då sådant folk väl har kommit till den lyckliga upplösningen, glömmer de gladligen själva innebörden i filmen. De går hem och sover sött på sitt öra so... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 10) av Elfred Berggren ... Ingen sade något. Mac Logan tuggade på en blyertspennstump. Andréen, som satt på ett av laboratorieborden med benen dinglande, hade ett spänt, allvarligt uttryck i ansiktet, och Tore själv, lade jag märke till, darrade en smula på handen, fastän han för övrigt såg lugn och samlad ut. Genom fönstret hördes plötsligt skratt från ett par av de svarta arbetarna i trädgården, och Tore sade: - Nu är det väl färdigt, varpå han gick fram till roboten, som stod orörlig mittpå golvet... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 11) av Elfred Berggren ... Ingen sade något. Mac Logan tuggade på en blyertspennstump. Andréen, som satt på ett av laboratorieborden med benen dinglande, hade ett spänt, allvarligt uttryck i ansiktet, och Tore själv, lade jag märke till, darrade en smula på handen, fastän han för övrigt såg lugn och samlad ut. Genom fönstret hördes plötsligt skratt från ett par av de svarta arbetarna i trädgården, och Tore sade: - Nu är det väl färdigt, varpå han gick fram till roboten, som stod orörlig mittpå golvet... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 4) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Fru de Lorche behöll den rätt länge i sin. Johan rodnade och Louis rodnade. Fru de Lorche steg upp och sa: Nå, pojkar, är ni sams nu? De svarade inte. Räck varandra handen, befallde fru de Lorche. De bet ihop tänderna. Räck varandra handen, upprepade fru de Lorche. Nej, svarade Johan, jag vill inte. Jag vill inte heller, bekräftade Louis. Den gracila frun spärrade upp ögonen och såg från den ene till den andr... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 14) av Elfred Berggren ...Hon var frisk som en daggkåpa, och skorna voro fuktiga efter en promenad i gräset. - Var är Tore? frågade hon, men just då fick hon syn på honom och han på henne, och hon viftade med handen, och han nickade och log och var sekunden därefter återigen fördjupad i sina observationer. Irène lade sig framstupa med armbågarna på bordet på min ena sida och tittade ut. - Du må säga, vad du vill, sade hon, detta är kanske den allvarl... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 13) av Elfred Berggren ...Ett ögonblick senare kom Tore ut genom dörren för att söka rätt på rymlingen och återföra honom till laboratoriet. När han fick se oss, hälsade han med handen, men sade ingenting. Vi sågo båda under tystnad Tore försvinna in på laboratoriet med sin fånge, sedan sade Mac Logan: - Han har alltid behandlat mig som en vän, och jag tror också, att han i själ och hjärta är det, men ändå är jag inte s... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Där! Den är din. Det är ärliga pengar. Häradshövdingens femma är en tjuvfemma. Men det här är ärliga pengar. Och så är det tio gånger så mycket. Kom det ihåg. Johan strök honom lätt över handen, som hade en märkbar svårighet att lämna sedeln helt åt sig själv. Han sa: Se på tusan. Du stiger i min aktning. Varpå han med hög och ljudlig röst började läsa: Gnosticism, av grekiska gnosis, kunskap eller vetande, kallas med ett gemensa... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han skulle ha skjutit sig i klädkammaren. Jaså. I klädkammaren, upprepade tant Rüttenschöld eftertänksamt. Plötsligt lyfte hon handen, viftade ivrigt och log ett hjärtelöje. Vem hälsar Malla på? undrade fröken Linder, som inte kunde upptäcka någonting annat än fromt stirrande wadköpingsbarn. Tant Rüttenschöld myste. Å, kära, det var ju Ulla Brenner. Fröken Linder spratt... |
| Från: Kallocain (Tionde kapitlet) av Karin Boye ...Jag hade knappast trott, att jag skulle behöva ta mig samman så hårt för att inte darra på handen, när ärmen veks upp på en orakad förbrytartyp i stolen framför mig, men Tuaregs små björnögon stack en i nacken så vasst, att man nästan kände sig själv placerad under sprutspetsen. I alla fall gick allt som det skulle. Mellan en rad svåra oa... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 2) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han sa: Jag visste inte, att pappa var hemma. Häradshövdingen nickade: Jag kom i går kväll. Mamma telegraferade. Då Louis tog ett steg mot dörren, lyfte han handen. Vart ska du gå? Mamma sover. Pojken rodnade ännu värre. Det är examen i dag, mumlade han, jag tänkte säga adjö åt mamma. Hon sover, upprepade häradshövdingen. Jaså, det är examen. Jag hoppas, att du inte låter den här saken oroa dig? Så ... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 10) av Elfred Berggren ...När jag tänt cigarretten, lägger jag den brinnande tändstickan i handen på Mac Logan. Se bara! Han rycker undan handen. Det är, vad jag menar, med en ofri handling. - Damn it! sade Mac Logan. - Nu måste vi utan vidare utgå från, att alla maskiners alla handlingar måste vara ofria. Något annat vore löjligt. En maskins existens hänger just på det faktum, at... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 11) av Elfred Berggren ...När jag tänt cigarretten, lägger jag den brinnande tändstickan i handen på Mac Logan. Se bara! Han rycker undan handen. Det är, vad jag menar, med en ofri handling. - Damn it! sade Mac Logan. - Nu måste vi utan vidare utgå från, att alla maskiners alla handlingar måste vara ofria. Något annat vore löjligt. En maskins existens hänger just på det faktum, at... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 4) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Jag föreslår att vi tacka herr Markurell för den vänliga tanken och den goda maten... Stopp lite! avbröt herr Markurell. Tanken, sa herrn. Tanken, den kommer nu! Han höjde handen. Från en undangömd vrå, där kallskänkan dold bland tomkorgar höll utkik på spektaklet, ljöd smällen av en champagnekork. Den beskrev en båge och hamnade mitt i bröstet på salig biskop Arnbergs porträtt. Duken skälvde och gubben tycktes rista ... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 8) av Elfred Berggren ... - Men vad i all världens namn har givit dig idén att montera in en hjärna, en människohjärna, på en robot? Och vad skulle det tjäna till? Vad är meningen? Jag måtte nästan ha skrikit fram frågan, ty Tore lyfte avvärjande på handen. - Så här framkastad utan motivering låter saken en smula egendomlig, men om du vill låta mig komma med en liten förklaring, som tyvärr blir en smula långdragen, kanske du får en litet annan syn på problemet. Det är bäst jag börjar från b... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 3) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...De släpper ju igenom fattiglappar, som inte ens kan betala terminsavgiften. Men jag ska smörja dem om käften. Beslutet var fattat och oåterkalleligt. Han snodde omkring en stund letande efter en kragknapp, som han höll i handen. Det var blott en förevändning. Han behövde motion för att dämpa sin sinnesrörelse. Plötsligt sköt han upp på andra sidan sängen som en trollgubbe ur sin ask och ropade: Hon! Jag ska bjuda dem på frukost! Fin frukost med vin! Rektorn, profes... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Socker i botten, begrips! De släppte varandras händer, som sjönk tungt och slappt som dödsskjutna fåglar. Den unge mannen gick med sänkt huvud fram till trappan. På första steget dröjde han, vände sig till hälften om, sträckte vädjande ut handen. Hans stämma var klar, behärskad, men mycket mörk. Han sa: Gubbe lilla. Tänk på mig klockan tre. Herr Markurell förmådde inte svara. Herr Markurell stod på Berget och vid hans fötter låg Wadköping, den fagra, frejdade, vördnadsvärda domky... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Jag menar Carl-Magnus. Ja, stackars pojkar, stackars pojkar, de har det svårt. Fröken Linder böjde sig fram och klappade på äkta vestalmanér, hårt och utan behag, den flitigt virkande handen. Allra käraste, viskade hon. Allra käraste, svarade Wadköpings övervestal. Och pendylen på spegelbordet räknade samvetsgrant sekunderna, mätte dem, vägde dem och skickade dem med en knäpp in i det förgångnas evighet. Till sist förkunnade de... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 7) av Elfred Berggren ...I ryggen satt manöverapparaturen: tre små kontrollervevar och en krans av benknappar. - Hur mycket väger den? frågade jag. - Omkring etthundrafyrtio kilo. Jag lade handen på robotens axel och tryckte till. Den gjorde motstånd mot trycket men vek sig något i fotleden. - Tryck hårdare, sade Tore. Jag ökade trycket. Vinkeln blev större och större och jag väntade i varje ögonblick, att den skulle förlora balan... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 4) av Lindbohm, Denis ... - Alldeles riktigt, bekräftade infödingen hans tanke. Mitt namn är Jellegin, men jag har samma erfarenhet som de två tidigare. Smaka på det här vinet. Du kommer att tycka om det. Den lilla handen grep karaffen och fyllde glasen. Arvid smuttade på vinet. Det var fylligt, aromrikt, friskt. Han tittade på glaset. - Ni har industrier här. Glas. Karaffer. Vinet självt. Och mycket annat. Ni har industrier, fastän ni lever av frukter, bär ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 8) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Rektor, omgiven av sina kolleger, talade ivrigt, upprörd, slog ut med händerna, tog sig om huvudet, drog fram näsduken, nös, snöt sig, torkade omsorgsfullt sitt skägg, skred långsamt fram till fönstret, öppnade rutan, sträckte ut handen med näsduken. Och viftade, höjde och sänkte näsduken tre gånger, högtidligt, medveten om sitt ansvar som rektor och medborgare. Från almens krona ljöd ett tjugustämmigt skri, helt olikt det dystra och hemlighetsfulla suset i Dodonas ekar. T... |
| Från: Kallocain (Sjätte kapitlet) av Karin Boye ...Man tänker inte på honom egentligen, inte mer än på sin egen hand, men det skulle ju vara fasligt konstigt, om handen ett tu tre var en fot eller gav sig av för sig själv ... Och så kommer det så här! Först tänkte jag: tokerier! Så kan inte Togo ha gjort. Men sen sa jag till mig själv: Ingen ska vara för säker, och har vi inte jämt fått höra det både i radio... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 9) av Elfred Berggren ...Naturligtvis är det hela fantastiskt, men i själva verket tycker jag det är oändligt mycket mindre fantastiskt än det faktum, att hjärnan kan tänka och ge order om handling. Andréen låg stilla och strök med handen över filten. Jag hade känslan, att han ännu bara talat ut till hälften och förberedde någonting ännu mera uppseendeväckande, och så med ens gick det upp för mig som i en glimt, varthän detta resonemang måste leda, om det fördes ut till sina y... |
| Från: Kallocain (Sextonde kapitlet) av Karin Boye ...Jag har aldrig hört talas om det. Jag vet bara att jag var tvungen, och att det innehöll allt det jag ville säga och inte kunde. Hon måste ha förstått det. Hon lade handen på mitt huvud. Vi förblev i den ställningen länge, länge... |
| Från: Kallocain (Andra kapitlet) av Karin Boye ...Jag kastade en snabb blick åt hans håll liksom i förbigående. Naturligtvis klappade han inte. Vad jag nu höll i handen var den kvällens efterräkning. Vem som anmält mig var inte gott att säga, det behövde ju inte ha varit just den lille. Anmäld hade jag i alla fall tydligen blivit. På papperet stod: "Medsoldat Leo Kall, Kemistaden n:r 4. - Sedan Propagandami... |
| Från: Kallocain (Artonde kapitlet) av Karin Boye ...väg till arbetet lade jag min angivelse i brevlådan; när jag kom fram var han redan häktad! Men alla här som har hört honom - - alla här som har hört honom - - måste inse - - Jag hade stigit ner från podiet, gått fram till den unge mannen och lagt handen över hans mun. - Lugna er, viskade jag, ni vinner ingenting, ni gör er själv olycklig och räddar ingen. Andra har också angivit honom. Högt sade jag: - Sådana störande uppträden av personer som har råkat ur jämvikten får absolut inte tillå... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 2) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Tantali kval! Jag behöver tre månader, eller på sin allra högsta höjd sex. Om sex månader måste det vara fred, om sex månader måste kurserna stiga. Detta förbannade Balkan! Fru de Lorche, som lagt sista handen vid det askblonda, reste sig och frågade: Vad tycker du? Ska jag sätta på mig någonting svart? Carl-Magnus mörkgrå ögon fick ett besynnerligt hetsigt och svårmodigt uttryck. Han sträckte ut armarna, lät dem åter sjunka. Han mumlade: Din mor... |
| Från: Kallocain (Fjärde kapitlet) av Karin Boye ...Jag hoppas allvarligt, att jag får visa min goda vilja genom att lida de svåraste experiment för Statens skull. - Åtminstone får ni väl stanna kvar tills handen är läkt, sade jag lätt. Annars torde ni få svårt att bli antagen till något annat arbete. Vad har ni för övrigt lärt er? Vad jag vet, brukar det inte slösas onödig extrautbildning på någon medsoldat, och en man vid era år torde man väl inte v... |
| Från: Robotarnas Gud (Efterskrift) av Elfred Berggren ...Du talar om olyckshändelse och slump, men jag har slutat tro på, att det existerar någonting, som med rätta kan kallas slump. Om jag sticker ned handen i en kruka med svarta och vita kulor och drar svart tio gånger å rad, så är det inte en osannolik kombination, som du kallar det, utan det var den enda möjliga kombinationen, eftersom den inträffade. Den var avsedd. Om en händelse är möjlig, ... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 10) av Elfred Berggren ...Det är en handling, som vi åtminstone tills vidare kunna betrakta som fri, åtminstone finns det för närvarande ingenting, som synes tvinga mig att göra just så. När jag tänt cigarretten, lägger jag den brinnande tändstickan i handen på Mac Logan. Se bara! Han rycker undan handen. Det är, vad jag menar, med en ofri handling. - Damn it! sade Mac Logan. - Nu måste vi utan vidare utgå från, att alla maskiners alla handlingar måste vara ofria. Något annat vore löjligt. En... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 11) av Elfred Berggren ...Det är en handling, som vi åtminstone tills vidare kunna betrakta som fri, åtminstone finns det för närvarande ingenting, som synes tvinga mig att göra just så. När jag tänt cigarretten, lägger jag den brinnande tändstickan i handen på Mac Logan. Se bara! Han rycker undan handen. Det är, vad jag menar, med en ofri handling. - Damn it! sade Mac Logan. - Nu måste vi utan vidare utgå från, att alla maskiners alla handlingar måste vara ofria. Något annat vore löjligt. En... |
| Från: Kallocain (Sjunde kapitlet) av Karin Boye ...Eller mot bordet eller vad som helst. Jag är rädd att jag gav ifrån mig ett kvävt skratt. Scenen som man föreställde sig var för obetalbar. Någon sitter där allvarlig med en stor bordskniv i handen (naturligtvis var det en bordskniv, det var det lättaste att komma åt, man glömde bara att lämna med den i middagsdisken), mitt i ett lika allvarligt sällskap. En har sträckt ut sig på sängen med händerna på magen, blundar krampaktigt, försök... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 4) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Men mig gör det inte detsamma. En far ska lämna ett aktat namn efter sig. Gossen ska inte skämmas för namnet. Kom det ihåg! Om jag så ska sätta hela byket på fattighuset. Plötsligt stannade han och grep med vänstra handen hårt kring pannan. Ögonen doldes av handen och överstinnan kunde endast se den spasmodigt grinande munnen med dess krokodiltänder och oroligt slingrande tungspets. Stackars herr Markurell, viskade den beskedliga människan, glömmande Carl-Mag... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 7) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Hon fick gå. Och med bittert och bistert eftertryck tillade han: Jag kunde skära halsen av henne, men då bleve hon bara högfärdig. Vad bryr jag mig om henne? Nej, du gör väl inte det, mumlade lektorn, i det han med högra handen tog sig för pannan och med den vänstra dunkade sig i korsryggen. En stund satt de tysta och iakttog varandra med låtsat likgiltiga blickar. Båda hade någonting som de måste säga. Och båda önskade att den andre skulle tala först. De utkämpade ... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 4) av Elfred Berggren ...Vi hade endast hunnit avlägsna oss ett par steg, då jag tilltalades av en ung man i tropikhjälm och dito kläder. Han hälsade med handen och sade: - Doktor Ek, förmodar jag? Jag jakade. - Jag är doktor Wagges privatsekreterare, sade han, jag heter Mac Logan, och jag har kommit er till mötes för att föra er till rätta. - Men hur visste ni, att jag skulle komma just nu? ... |
| Från: De älskade film (Kap 1) av Tidholm, Thomas G ...Hon älskar film. De växlar en blick som inte betyder någonting. Det är den vanligaste typen av blickar. Den kan ge upphov till ett oräkneligt antal tolkningar. Hon släcker fimpen under vattenkranen. Han går fram emot henne, stryker med handen över diskbänkskanten som om den vore hennes lår och situationen en annan. Hans hand ajournerar sig och stannar där. Hon gör ett omärkligt kast med huvudet och ser in i väggen mitt emot. För ett ögonblick tycks hon ha förlorat kontrollen öve... |
| Från: De älskade film (Kap 1) av Tidholm, Thomas G ...Ray är reslig och mörk med bruna, djupt liggande ögon och håret bakåtkammat i en våg. Han har buskiga ögonbryn. Han jobbar på dagis. Han älskar film. Skjortan är uppknäppt långt ner på magen och han kliar sig just nu någonstans mitt på. Handen glider upp och ner för magen med naglarna mot tyget så att det uppstår ett litet irriterande ljud. Han kastar en blick bakåt mot bänken där Berit står och röker. Berit är blond och intelligent. Hon har en märklig stämning omkring sig, men d... |
| Från: Kallocain (Tolfte kapitlet) av Karin Boye ...Men för den öde tomhet, som vidgade sig inom mig själv, fanns inget annat namn än meningslöshet. Det skulle varit snyggt, tänkte jag med fasa, om någon skämtsam polisman, eller kanske Rissen, hade tagit sprutan ur handen på mig och stuckit den i min egen arm i stället. Vad Sjunde byrån skulle sagt om min sinnesförfattning var lätt att föreställa sig. Hade Rissen bara haft rättighet, skulle han förmodligen med nöje åtagit sig att avslöja mig, tänkte jag, och f... |
| Från: Kallocain (Tredje kapitlet) av Karin Boye ...jag småskratta för mig själv åt en komisk och tillfredsställande fantasi, en sådan där nyckfull bild, som brukar dyka upp i medvetandet strax innan man somnar: jag såg, hur också den lille fule och livlige mannen från festen stod med en varning i handen och kallsvettades - den store rödhårige hade anmält honom för hans försök att störa glädjen och svartmåla Statens åtgärder. Det var då värre egentligen..... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Kan jag hjälpa att han satt där och jämra sig i ett par timmar? Är det jag som begärt honom i konkurs? Det är då en skam att vilja skylla en gammal människa och mor... Herr Markurell lyfte handen till en tystande åtbörd. Han sa, lugnt och värdigt: Hon ska inte tro att jag är dum. Det är inte frågan om det. Va är det fråga om då? Mumlade fru Markurell och slet i korsettens band. Kom hit och hjälp mig, om du ids. Herr Markurells fing... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 3) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Som det nu var, stod de tämligen oskönt rakt ut från kraniet, ty hon var skapt så. Sidenfrasande, med ovanligt böljande, sviktande, behagfull gång skred fru Markurell fram till sin make, lade handen på hans nacke och lät den glida ned över skuldror och rygg. Herr Markurell morrade sakta av välbehag men mumlade samtidigt alldeles automatiskt: Försök inte! Jag har inga pengar. Fru Markurell ville inte ha några pengar. H. H. fullföljde si... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Där sitter en råtta, tänkte han. Jag ska ta koppen med flugorna och kasta den i ryggen på henne. Om hon då springer sin väg, är det en riktig råtta. Och han lyfte handen men lät den åter tveksamt sjunka. Ty visshetens företräde framför ovissheten bekänner människan med sina läppar men inte med sitt hjärta. Vad åter råttan beträffar, så hade hon nu som alltid goda och förnuftiga skäl för sitt handlingssätt. Ho... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han sa: Jaså. Du fäste dig vid det ordet. Därpå teg han, bolmade och vandrade rastlöst och tyst runt bordet. Då han passerade förbi sin hustru, sträckte hon ut handen och böjde sig bakåt för att se honom i ansiktet. Men han vände sig bort och gjorde en vid lov. Slutligen sa han: Du har naturligtvis aldrig trott att jag helt lugnt skulle avvakta en visit av stadsfiskal Ekblom? Mannen är mig osympatisk. Rät... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 6) av Elfred Berggren ...Det var mina två hälfter, som mötte Irène: en som handlade, och en som iakttog, en som sträckte fram handen och sade: "Roligt att se dig!" och en som tänkte: "Huru varmt håller du i de där händerna egentligen, huru mycket lägger du in i ordet roligt?" Sedan tar observatören hand om de fakta, han fått, ordnar dem och lägger in dem i respektive fac... |
Fasta länkar:
Text- och bildhjälp?
Behöver du professionell hjälp med text och bild? Hör av dig! Vi skriver, fotograferar och filmar…
www.LisaOchDag.se
Behöver du professionell hjälp med text och bild? Hör av dig! Vi skriver, fotograferar och filmar…
www.LisaOchDag.se
Antikvariat, gratis e-böcker mm...
Blå Katt Förlag och Antikvariat delar ut gratis e-böcker, säljer begagnade böcker on line samt ger ut underliga texter i tryck...
www.blakatt.com
Blå Katt Förlag och Antikvariat delar ut gratis e-böcker, säljer begagnade böcker on line samt ger ut underliga texter i tryck...
www.blakatt.com
| KONTAKT | OM AWORDLIST | ORDLISTA | SITEMAP | LINKS: DAGSBILD.SE & ASTAND.COM |
|