Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Fattig och föräldralös hade hon uppfostrats hos sin tant, överstinnan Edeblad. Hon hade varit ovanligt ful. En gänglig kropp, förlägen hållning, trumpen uppsyn, ständigt nedslagna ögon, bleka, knotiga kinder, en näsa som inte riktigt visste om den ville upp eller ner, ett visserligen tjockt och långt men färglöst hår - se där! Det enda hos Elsa von Battwyhl som påminde om den kvinn... |