Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 7) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Och han sa: Markurell! Ty oss andra, Barfothar, Rüttenschöldar, de Lorchar, allt vad vi heta, hade han i sju hundra år odlat blott för din skull, för att ge dig den rätta jordmånen, den rätta atmosfären, de rätta betingelserna.
Markurell, jag erkänner att jag inte förstår honom. Men jag förstod inte heller mannen i Holland. Jag förstå... |