Från: Robotarnas Gud (Kap 10) av Elfred Berggren ...Så plötsligt, innan jag egentligen förstått vad han ämnade göra, lyfte han den högra armen högt över huvudet och lät den drabba ned med en fruktansvärd kraft på bordet framför sig. Han såg ut, som om han vore rasande och ville låta sitt dåliga humör gå ut över bordet. En ensam glasbägare, som stod på andra sidan, hoppade högt upp i luften och föll i golvet, där den krossades i tusen bitar, men ingen av oss rörde sig ur fläcken, den ende som ej var trollbunden av skådespelet, var Mac Logan... |