Från: Domens stjärnor (Kap 3) av Lindbohm, Denis ...
För en lång stund stod han obeslutsam och bara mötte de andras avvaktande blickar. Ingen yttrade något, valet var hans, det gällde ju hans eget liv och ingen ville råda honom med ett hurtigt "nå, snabba på då!". Men sedan hände något: Hans tankar stod stilla och en djup känsla av ro kom över honom. Helt av sig själva rörde sig händerna och visiret lossnade och kunde skjutas upp. En doft av vår fyllde hans näsa och han drog djupt... |