Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...och feta ödmjukhet kunde ha bragt en varg på hasorna:
Hustru, är det min son eller din?
Vartill fru Markurell undantagslöst genmälte:
Han är väl bådas, men gör som du vill.
För övrigt hyste hon den största aktning för herr Markurells insikter i barnavård. Herr Markurell hade gift sig sent, efter fyllda femtio, och Johan var med all sannolikhet det första och enda barnet i hans liv. Men denne gamle ungkarl visade sig äga en nedärvd, högst betydande fond av livsviktiga kunskaper.
... |