Från: Domens stjärnor (Kap 4) av Lindbohm, Denis ...En liten docka, klädd i grönt och rött. En levande barnleksak, med ett ansikte som en liten söt apa. Och med en rysning invärtes upplevde han nästa insikt: Att även ett litet barn på denna planet var honom intellektuellt överlägsen. Barnet förstod att främlingen inte kunde höra klart och tydligt när det gällde själens röst.
- Tack, svarade Arvid i svag ton.
- Det var så litet så, sa barnet och den mänskliga ordvändningen var nästan bedövande i den... |