Från: Kallocain (Sjunde kapitlet) av Karin Boye ...Ett ögonblick trodde jag på nytt, att kallocainet kanske under vissa omständigheter kunde vara utan verkan, och kände hur kallsvetten började sippra fram. Men frågan kunde också vara illa ställd, alltför invecklad - fast det ska alla veta, mig föreföll den enkel nog - så att försökspersonen inte heller i vaket tillstånd kunde ha besvarat den.
- Ni vill väl något, inte sant? frågade jag försiktigt.
- Ja, ja visst, visst vill vi något...
- Och vad ... |