Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 4) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Ty vad han nu gick att läsa kunde han utantill.
Han började:
Jag Hilding Harald Markurell, som ödmjuk tacksamhet inför Försynens välgärningar erkänner min ovärdighet att njuta dess nåd, förbinder mig härmed att senast den 1 juli 1913 till Högre Allmänna Läroverket i Wadköping genom dess rektor eller annan befullmäktigad person överlämna som gåva ett belopp, stort trettio tusen kronor...
Han avbröt läsningen och anmärkte:
Här står tio, men det är futtigt. Medges! Jag ... |