Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 2) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Den askblonda, gracila frun, som - om man räknar på fingrarna -befinns vara fyrtiotalet farligt nära, liknade en sovande Ursula, den jungfruligaste bland elva tusen jungfrur.
Carl-Magnus böjde sig varsamt ned och vidrörde med läpparna den askblonda fläta, som låg honom närmast. Varpå han drog sig baklänges och på tå ut ur sovrummet.
I skrivkabinettet öppnade han båda fönsterhalvorna, drog ned rullgardinen och... |