Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Drick.
Vad perukmakaren beträffar fylldes han av en dyster glädje. Inför hans fanatiskt klarsynta ögon utbredde sig herr Markurells liv som en välritad karta, där berg och dalar, floder och bifloder, vägar och bivägar tydligen skönjdes. Hans vattniga, uttryckslösa ögon mörknade och flammade. Ansiktet förvreds till ett hemskt leende, som yttermera ökade den stackars sockerbagarens förskräckelse. Ty ... |