Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 3) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...smög han sig tillbaka mot trappan.
Han stängde in sig på sitt kontor.
I skänkrummets fönster stod Wadköpings småborgare, gråbleka och bedrövade, stirrade envist på tant Rüttenschöld.
Den gamla damen strök med lugnt behag herr Markurells spinnande katt över ryggen. Hon betraktade Wadköping, som sett henne födas, fostras och leva i Herrens tukt och förmaning. Och som snart skulle se henne dö i det gredelina kabinettet vid Klostergatan. Dö, begravas, hedras, glömmas... |