Från: Kallocain (Fjärde kapitlet) av Karin Boye ...Själv mådde n:r 135 alldeles utmärkt, så när som på en krigsgasskada med komplikationer i vänstra handen, och till sin egen ursäkt ville han säga, att eftersom den för länge sedan borde varit läkt - inte ens kemisten som åstadkommit den kunde säga varför den inte faktiskt var det - så betraktade han sig i alla fall som färsk, och han hoppades den lilla gasskadan inte skulle störa.
I själva verket skulle den ju inte störa alls, så jag lugnade mig.
- De... |