Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 8) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Den sjuka låg orörlig, sovande eller medvetslös, till klockan sex. Väckt kanske av pendylen började hon jämra och klaga över en förfärlig tyngd som pressade hennes bröst och hindrade henne från att andas. Överstinnan reste kuddar bakom hennes rygg, lättade på täcket, knäppte upp linnet, men den sjuka klagade allt bittrare över den plågsamma tyngden, som vilade ... |