Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Herrar gymnasister lämnade henne inte längre i värdig vila; hon dansade alla danser. Därmed var hon utesluten ur Wadköpingsvestalernas krets. Hon fick inte längre läsa högt i gredelina kabinettet, hon fick inte koka knäck, hon fick inga sura karameller. Men hon fick bakelser. Hon blev sedd på konditorierna. Hon blev sedd slottsparken, graciöst svängande sin kjol mellan två par långbyxor. Hennes anseende sjönk mycket hastigt. Den första maj blev hon föremål... |