Från: Robotarnas Gud (Kap 9) av Elfred Berggren ...
Det blir lätt personlig prägel på samtalen där ute på verandan. I allmänhet brinner endast en lykta, ett underligt infödingsarbete, som mindre upplyser mörkret än konstaterar det, och där vi sitta eller halvligga i krets i våra easy-chairs, känna vi oss som en del av det täta afrikanska nattmörkret därutanför.
I kväll sade Andréen helt plötsligt:
- Säg, Wagge, när du reste från Stockholm för, låt se, åtta... |